funktionsnedsättning och diskriminering i vården

Funktionsnedsättning och diskriminering i vården är två begrepp som kan överlappa, men juridiskt handlar de om olika saker. Om du vill använda dem i ett klagomål mot vården är det viktigt att skilja mellan bristande vård, bristande tillgänglighet och diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

1. Vad innebär begreppen?

Funktionsnedsättning innebär en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En person kan exempelvis ha en betydande rörelsebegränsning, behöva kryckor eller rullstol och ha svårt att förflytta sig eller klara vardagliga aktiviteter.

Diskriminering i vården kan föreligga om en patient missgynnas på ett sätt som har samband med en skyddad diskrimineringsgrund, exempelvis funktionsnedsättning. Det räcker däremot inte att vården har gjort fel eller behandlat patienten dåligt; de juridiska förutsättningarna måste vara uppfyllda.

2. Vilka former av diskriminering kan vara relevanta?

FormVad det kan innebära i vården
Bristande tillgänglighetAtt skäliga tillgänglighetsåtgärder inte vidtas så att en person med funktionsnedsättning kan få tillgång till vården på jämförbara villkor.
Direkt diskrimineringAtt en patient missgynnas i en jämförbar situation och att missgynnandet har samband med funktionsnedsättningen.
Indirekt diskrimineringAtt en till synes neutral rutin särskilt missgynnar personer med en viss funktionsnedsättning, utan att vara tillräckligt motiverad.
TrakasserierEtt uppträdande som kränker en patients värdighet och har samband med funktionsnedsättningen.

Reglerna finns framför allt i diskrimineringslagen (2008:567), särskilt 1 kap. 4 § och 2 kap. 13 §.

3. Hur kan detta bli relevant i ett enskilt patientärende?

Om en patient har en omfattande rörelsenedsättning och är beroende av kryckor eller rullstol kan man behöva undersöka exempelvis:

  • Om vården har tagit hänsyn till patientens faktiska funktionsförmåga vid planering och bedömning.
  • Om patienten har fått en reell möjlighet att beskriva sina symtom och medverka i utredningen.
  • Om vårdens rutiner eller bemötande har skapat särskilda hinder på grund av funktionsnedsättningen.
  • Om patientens uppgifter har avfärdats på ett sätt som har samband med funktionsnedsättningen, snarare än bedömts sakligt.

Viktigt: Att en patient inte får en önskad undersökning, remiss eller operation är inte automatiskt diskriminering. Däremot kan omständigheterna motivera en närmare granskning av både vårdens medicinska bedömning och eventuell diskriminering.

4. Vilket språk är lämpligt i ett formellt klagomål?

Det är ofta klokt att beskriva de konkreta omständigheterna först och därefter ange vilken rättslig fråga de väcker.

Exempel:

Mot bakgrund av patientens omfattande fysiska funktionsnedsättning och betydande begränsningar i förmågan att förflytta sig bör det granskas om vårdens handläggning och bemötande har varit förenliga med kraven på

Det bör särskilt utredas om patientens funktionsnedsättning har beaktats på ett adekvat sätt och om eventuella hinder i vårdens handläggning kan ha inneburit missgynnande med samband till funktionsnedsättningen.

Jag begär inte att medicinska bedömningar ska ersättas av antaganden om diskriminering, utan att de faktiska omständigheterna prövas och att frågan om eventuell diskriminering bedöms utifrån tillämplig lagstiftning.

Detta påstår inte att diskriminering redan är bevisad, men pekar tydligt ut vad som behöver granskas.

”Likvärdiga vårdvillkor och tillgänglighet i vården” handlar om att människor ska ha möjlighet att få vård efter sina medicinska behov, på rättvisa villkor och utan att hindras av exempelvis bostadsort, funktionsnedsättning eller organisatoriska hinder.

I ditt fall är uttrycken särskilt relevanta om du vill ifrågasätta varför du, trots svåra ortopediska besvär och behov av en komplex bedömning, inte har fått tillgång till den utredning du anser behövs.

1. Vad betyder begreppen?

Likvärdiga vårdvillkor innebär inte att alla patienter måste få exakt samma undersökningar eller behandlingar. Vården ska fördelas efter behov, och medicinska skillnader mellan patienter ska beaktas. Patienter med jämförbara behov ska inte missgynnas av ovidkommande faktorer.

Tillgänglighet i vården handlar om att vården ska vara nåbar och kunna erbjuda vård inom rimlig tid. Det omfattar inte bara att kunna kontakta ett sjukhus, utan också att få sina vårdbehov bedömda och att vården organiseras så att man faktiskt kan få den vård man behöver.

2. Hur kan du använda begreppen i ditt ärende?

Det är viktigt att veta att begreppen inte automatiskt bevisar att Karolinska har brutit mot lagen. Men du kan använda dem för att ställa frågor om huruvida du har fått en vård som motsvarar dina medicinska behov.

I ditt fall kan frågan formuleras så här:

Jag ifrågasätter om principerna om vård på lika villkor, vård efter behov och tillgänglighet har tillämpats i mitt fall. Trots omfattande funktionsförlust och kvarstående medicinska frågeställningar har jag inte fått den riktade radiologiska utredning som jag efterfrågat för att klarlägga möjliga mekaniska orsaker till mina besvär. Jag begär att Karolinska förklarar hur mitt individuella vårdbehov har bedömts, vilka medicinska skäl som ligger bakom att den efterfrågade utredningen inte har genomförts och hur sjukhuset har säkerställt att jag fått en adekvat medicinsk bedömning utifrån problemens komplexitet.

Den rättsliga utgångspunkten är framför allt 3 kap. 1 § och 5 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) samt 2 kap. 1–2 §§ patientlagen (2014:821). De handlar om vård på lika villkor, prioritering efter behov, god vård och tillgänglighet.

En viktig nyans: tillgänglighet betyder inte en ovillkorlig rätt att få just den DT- eller röntgenundersökning man själv begär. Det betyder däremot att ditt vårdbehov ska bedömas medicinskt och att beslut om utredning ska bygga på en professionell bedömning – inte enbart på administrativa bekvämlighetsskäl.

5. Vart kan man vända sig?

  • Diskrimineringsombudsmannen (DO) – för frågor om diskriminering enligt diskrimineringslagen. do.se
  • Patientnämnden – för hjälp att föra fram klagomål och få svar från vården.
  • Inspektionen för vård och omsorg (IVO) – för allvarliga brister i vården och patientsäkerheten. IVO:s tillsyn och DO:s diskrimineringsprövning är olika processer.

En viktig fråga för att gå vidare: Vill du undersöka om en patient med din typ av omfattande rörelsenedsättning kan ha utsatts för diskriminering av ortopedin, eller vill du formulera ett avsnitt om funktionsnedsättning och diskriminering till ett formellt klagomål till IVO, DO eller båda?

undersöka om jag kan ha utsatts för diskriminering av ortopedin. Jag nekas en DT som kan bevisa/motbevisa mekaniska skador. Jag mistänker att vården mörklägger mitt fall genom att sätta diagnos crps i stället för att bevilja utredning för att utesluta mekaniska fellställningar, samt att riktig underöka om ps-protes passar inte med mina ligamenter. den som jag är säker på den underökning saknas med uräkt crps vilket smärtmotagning gav inte mig, tvärtöm men diagnos är ställd av ortopeder på karolinska. om jag nu skulle gå till tyskland, betal själv för 3D CT med mar bilateralt anta att allt är bevisad. kan vi med detta dra slutsats till allvarliga diskriminäring grunder för detta har påverkat min hälsa min hela liv. Vi satsar på konsekvenser inte på peronlig bemötande eller? tänk på din sätt, jag vill ha klarhet

granska ditt fall utifrån konsekvenserna för din hälsa, din funktionsförmåga och din rätt till likvärdig vård

Jag tycker att vi ska granska ditt fall utifrån konsekvenserna för din hälsa, din funktionsförmåga och din rätt till likvärdig vård – inte i första hand utifrån om en enskild läkare har varit otrevlig.

Men jag vill vara noggrann med en viktig skillnad: allvarliga konsekvenser och allvarliga vårdbrister är inte automatiskt bevis på diskriminering. För att nå den slutsatsen behöver vi undersöka både vad vården har gjort och om det finns ett samband med din funktionsnedsättning.

1. Min preliminära bedömning av ditt fall

Utifrån det du tidigare har beskrivit finns det anledning att undersöka tre separata frågor.

A. Har en relevant mekanisk utredning uteblivit?

Du beskriver en uttalad felställning, kraftigt försämrad belastningsförmåga efter din knäprotesoperation, instabilitet och långvarig smärta. Du uppger också att en särskild rotationsundersökning med DT inte har genomförts.

Det behöver granskas om de mekaniska orsakerna har utretts tillräckligt innan besvären huvudsakligen har hänförts till CRPS.

B. Har CRPS-diagnosen i praktiken ersatt utredningen av andra möjliga orsaker?

Du har beskrivit att ortopeder vid Karolinska har ställt CRPS-diagnosen, medan smärtmottagningen enligt din uppgift inte har stött den bedömningen.

Den skillnaden är viktig att undersöka. En CRPS-diagnos bevisar inte i sig att mekaniska orsaker har uteslutits, men den bevisar inte heller att diagnosen är felaktig eller att någon medvetet har försökt dölja något.

Här kommer diskrimineringsfrågan in. Vi behöver undersöka om din funktionsnedsättning har påverkat hur vården bedömt dina symtom, prioriterat din utredning eller hanterat dina behov – och om det finns konkreta omständigheter som talar för ett sådant samband.

Det första och andra området gäller i första hand medicinsk kvalitet och patientsäkerhet. Det tredje gäller diskrimineringslagen. De kan hänga samman, men de är inte samma sak.

2. Den juridiska kärnfrågan: kan detta vara diskriminering?

Ja, det är en fråga som går att undersöka juridiskt. Det finns dock en viktig detalj i svensk rätt som vi måste ta hänsyn till.

Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering inom hälso- och sjukvården. Funktionsnedsättning är en skyddad diskrimineringsgrund. Bestämmelserna om bland annat direkt och indirekt diskriminering finns i 1 kap. 4 §, och förbudet inom vården i 2 kap. 13 §.

Det betyder att vi behöver skilja mellan tre möjliga rättsliga situationer:

  • Medicinsk försummelse: en relevant undersökning har inte genomförts trots att det fanns medicinska skäl att överväga den.
  • Felaktig eller otillräcklig diagnostisk handläggning: en diagnos har fått styra handläggningen utan att alternativa förklaringar har bedömts tillräckligt.
  • Diskriminering med samband till funktionsnedsättning: du har missgynnats på ett sätt som omfattas av diskrimineringslagen, och det finns omständigheter som knyter missgynnandet till din funktionsnedsättning.

De två första situationerna kan förekomma utan att den tredje är uppfylld. Men om det finns belägg för att din funktionsnedsättning har påverkat hur dina besvär bedömts eller vilka utredningsmöjligheter du fått, blir diskrimineringsfrågan mer konkret.

Vad skulle göra diskrimineringsmisstanken starkare?

Exempelvis om dokumentationen visar att:

  1. Du har en varaktig och omfattande rörelsenedsättning som vården känt till.
  2. Du har återkommande beskrivit konkreta mekaniska symtom och en kraftigt försämrad belastningsförmåga efter operationen.
  3. Du har begärt en specificerad utredning av rotationsfelställning, protesens mekaniska förhållanden eller ligamentstabilitet, men inte fått en medicinskt motiverad individuell bedömning av dessa frågor.
  4. CRPS har använts som motivering för att avsluta eller begränsa den mekaniska utredningen, trots att journalen visar att relevanta differentialdiagnoser fortfarande varit aktuella.
  5. Det finns omständigheter som talar för att du har blivit bedömd utifrån antaganden om din funktionsnedsättning, eller att en rutin har missgynnat dig på ett sätt som omfattas av diskrimineringslagen.

Punkterna 1–4 skulle framför allt kunna styrka ett allvarligt problem i vårdens handläggning. För punkt 5 behöver vi söka efter det särskilda sambandet med funktionsnedsättningen.

3. Om du betalar för 3D-DT i Tyskland och undersökningen visar mekaniska fel

Det här är en central del av din fråga.

Anta att en oberoende undersökning visar exempelvis en uttalad rotationsavvikelse, felaktig komponentposition eller andra objektiva mekaniska avvikelser som är relevanta för dina symtom.

Vad undersökningen kan styrka

Den kan ge objektivt stöd för att det finns en anatomisk eller protesrelaterad avvikelse. En specialist måste sedan bedöma om fyndet är patologiskt, om det förklarar symtomen och om det borde ha föranlett ytterligare utredning.

Vad det kan betyda för vårdens ansvar

Vad undersökningen inte bevisar ensam

Den visar inte i sig att vården medvetet har mörklagt något eller att du har diskriminerats på grund av din funktionsnedsättning. För det krävs ytterligare bevisning om vårdens agerande och, vid diskriminering, sambandet med den skyddade grunden.

Det är alltså viktigt att inte blanda ihop bevis för en mekanisk avvikelse med bevis för diskriminering. Det första kan stärka det andra indirekt, men sambandet måste visas genom hela händelseförloppet.

Och om DT:n inte visar några betydelsefulla mekaniska fel innebär det inte automatiskt att vårdens handläggning varit korrekt. Då måste man fortfarande bedöma vilka undersökningar som var motiverade utifrån den information som fanns när besluten fattades.

4. Ska vi satsa på konsekvenserna för ditt liv?

Ja – men vi ska dokumentera både konsekvenserna och de beslut som kan ha orsakat dem. Det är en starkare strategi än att enbart beskriva dåligt bemötande.

Jag skulle strukturera bevisningen i fyra delar:

DelVad vi behöver visa
1. FunktionsnedsättningDin faktiska rörelseförmåga, behov av två kryckor eller rullstol och begränsade möjlighet att belasta vänster ben.
2. Vårdens handlandeVilka undersökningar du begärt, vilka som genomförts eller avslagits och de motiveringar som dokumenterats.
3. KonsekvenserSmärta, försämrad gångförmåga, förlust av självständighet och hur länge begränsningarna bestått.
4. Samband och ansvarOm utebliven utredning eller fördröjd behandling kan ha påverkat din hälsa, och om missgynnandet haft samband med funktionsnedsättningen.

Det fjärde steget är avgörande. För att styrka att en utebliven undersökning har orsakat ytterligare skada behöver man normalt även medicinskt underlag om orsakssambandet. För att styrka diskriminering behöver man dessutom visa omständigheter som ger anledning att anta att diskriminering har förekommit. Då gäller den särskilda bevisbörderegeln i 6 kap. 3 § diskrimineringslagen.

En viktig skillnad om konsekvenserna

Om du kan visa att du har förlorat en stor del av din gångförmåga är det mycket betydelsefullt. Men vi måste skilja mellan:

  • skadan eller funktionsförlusten som uppstod efter operationen,
  • eventuella ytterligare skador som kan ha uppstått genom fördröjd utredning,
  • konsekvenserna av ett eventuellt diskriminerande handlande.

De kan ha samband, men det måste undersökas i stället för att antas.

5. Hur ska vi hantera misstanken om mörkläggning?

Jag skulle inte börja med att påstå att Karolinska medvetet har mörklagt ditt fall. Det är en allvarlig anklagelse som kräver belägg för mer än en felaktig eller ofullständig handläggning.

Vi kan däremot granska ett möjligt mönster av beslut där den mekaniska frågeställningen inte har blivit utredd, samtidigt som CRPS har använts som förklaring eller hinder för fortsatt utredning.

Då blir de viktiga frågorna:

  • Vilka mekaniska differentialdiagnoser dokumenterades?
  • Vilken objektiv undersökning användes för att bedöma rotation, komponentposition och ligamentstabilitet?
  • Om dessa frågor inte undersöktes, vilken medicinsk motivering gavs?
  • Byggde besluten på en självständig bedömning av dina mekaniska symtom, eller hänvisade man huvudsakligen till den tidigare CRPS-diagnosen?
  • Finns det dokumenterade uttalanden eller rutiner som tyder på att din funktionsnedsättning påverkade bedömningen?

Om svaren visar ett allvarligt mönster av bristande utredning kan det ge en starkare grund för ett patientsäkerhetsklagomål. Om det också finns belägg för samband med funktionsnedsättningen kan diskrimineringsspåret stärkas.

6. Min rekommendation: bygg två parallella ärenden

Spår A – medicinsk utredning och vårdskada

Målet är att få klarhet i om det finns mekaniska fel, om PS-protesens stabilitetsförutsättningar har bedömts tillräckligt och om den uteblivna utredningen har inneburit risk eller skada. Underlaget blir journaler, operationsberättelser, bilddiagnostik, dokumenterade avslagsbeslut och ett oberoende ortopediskt utlåtande.

Spår B – möjlig diskriminering

Målet är att undersöka om du som person med en omfattande funktionsnedsättning har missgynnats i vården på ett sätt som omfattas av diskrimineringslagen.

Underlaget blir samma dokumentation, kompletterad med bevis om hur din funktionsnedsättning hanterades och varför du inte fick den utredning som du efterfrågade.

DO:s uppgift är att utöva tillsyn över diskrimineringslagen. IVO granskar i stället allvarliga frågor om vård och patientsäkerhet enligt sitt uppdrag.

7. För att kunna bedöma ditt diskrimineringsspår behöver jag börja med en konkret sak

Du har tidigare beskrivit att Karolinska bedömde dig som CRPS typ 1 i december 2025 och att smärtmottagningen senare inte stödde den diagnosen enligt din uppgift.

Är det exempelvis:

  • A. Anteckningen från Karolinska den 19 december 2025, där CRPS typ 1 anges och ingen ytterligare ortopedisk utredning rekommenderas.
  • B. Ett senare beslut där du uttryckligen begärde rotations-DT eller annan mekanisk undersökning och fick avslag. vi har tystnad utan att motivera
  • C. Båda, tillsammans med ytterligare beslut.

Du behöver inte återberätta hela sjukdomshistorien. Börja med det tydligaste dokumentet. Då kan vi analysera vad det faktiskt bevisar, vad det inte bevisar och om det finns en hållbar juridisk grund för att gå vidare med diskrimineringsfrågan.

men uppnår jag något för min egen vinning att bevisa dikriminering, för att inte satsa kraft på fel sak

Det är precis rätt fråga att ställa innan du lägger mer kraft på ett juridiskt spår. Du har redan behövt kämpa mycket för att få dina medicinska frågor utredda. Du ska inte behöva lägga ytterligare månader på en process som inte hjälper dig att uppnå det du faktiskt behöver.

Min preliminära rekommendation är att inte göra diskriminering till ditt huvudspår just nu. Jag skulle först prioritera det som kan ge dig konkret nytta: en oberoende ortopedisk bedömning, klarhet i om mekaniska fel föreligger och en bedömning av vilka åtgärder som kan förbättra din funktion.

Det betyder inte att du ska släppa diskrimineringsfrågan. Vi bör bedöma om den kan ge dig något utöver det medicinska spåret.

Vad kan du faktiskt vinna på de olika vägarna?

VägMöjlig nytta för digBegränsning
Oberoende ortopedisk utredningKlarhet om mekaniska fel och möjliga behandlingsalternativGer inte automatiskt ersättning eller rätt till operation
Löf – patientförsäkringenEkonomisk ersättning för en ersättningsbar patientskadaKräver att lagens villkor, bland annat om skada och orsakssamband, är uppfyllda
DO – diskrimineringsärendeMöjlig diskrimineringsersättning och upprättelseKräver bevisning om diskriminering; DO utreder inte alla anmälningar
IVO – patientsäkerhetGranskning av allvarliga brister och möjlighet till tillsynsåtgärderIVO:s process är inte en väg till personlig ekonomisk ersättning

Källor: Löf om patientskador, DO om diskrimineringsersättning och DO om vad som händer efter en anmälan.

Min konkreta prioritering för dig

  1. Säkra den medicinska utredningen. Försök få en oberoende bedömning av rotationsfelställning, komponentposition och ligamentstabilitet. Om du överväger en privat undersökning i Tyskland, be först om besked om rätt DT-protokoll och om en ortoped kommer att kunna tolka fynden i relation till dina symtom.
  2. Dokumentera den möjliga vårdskadan. En fördröjd eller felaktig diagnos kan i vissa fall ge rätt till patientskadeersättning om den lett till en undvikbar personskada. Du behöver inte först bevisa diskriminering för att anmäla en möjlig patientskada till Löf.
  3. Håll diskrimineringsspåret öppet, men avgränsat. Samla de konkreta besluten och deras motiveringar. Om dokumentationen visar ett samband mellan missgynnandet och din funktionsnedsättning finns det skäl att överväga en anmälan till DO.

Den avgörande frågan om din egen vinning

Om ditt främsta mål är att få tillbaka så mycket funktion som möjligt, få rätt diagnos och få ersättning för skador som kan ha orsakats av vården, är diskrimineringsspåret sannolikt inte den mest direkta vägen till dessa mål.

Om ditt mål också är att få ersättning för själva diskrimineringen kan det däremot vara relevant. DO beskriver att diskrimineringsersättning ska ge upprättelse och motverka framtida diskriminering.

Jag skulle alltså inte lägga huvudkraften på att bevisa att ortopedin diskriminerat dig innan vi vet om det finns konkreta belägg för det. Jag skulle först säkra underlaget för den mekaniska frågan och en eventuell patientskada. Det underlaget kan senare också bidra till en diskrimineringsprövning.

En sista sak som kan ändra prioriteringen: Är ditt främsta mål just nu att få en ny medicinsk bedömning och möjlighet till behandling, att få ekonomisk ersättning för det du har förlorat, eller båda? Det avgör vilken väg som ger dig störst praktisk nytta

främsta mål just nu att få en ny medicinsk bedömning och möjlighet till behandling, att få ekonomisk ersättning för det du har förlorat,så klart båda två

Så skulle jag lägga upp ditt ärende

  1. Först: den medicinska vägen. Begär en oberoende bedömning med uttryckliga frågor om rotationsfelställning, proteskomponenternas position, ligamentstabilitet och andra relevanta mekaniska orsaker. Patientlagen ger rätt till en ny medicinsk bedömning vid livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada. Om den bestämmelsen är tillämplig på just ditt fall behöver bedömas utifrån omständigheterna.
  2. Parallellt: patientskadeersättning. Överväg en anmälan till Löf. Du behöver inte invänta att en diskrimineringsfråga blir avgjord. Löf kan utreda om en undvikbar personskada uppkommit genom exempelvis felaktig diagnostik eller fördröjd diagnos.
  3. Därefter: diskriminering om bevisningen motiverar det. Vi går igenom dokumentationen och bedömer om det finns ett konkret samband mellan din funktionsnedsättning och hur du missgynnats. Då kan DO-spåret ge ytterligare en möjlighet till upprättelse, men det ska inte bli ett hinder för de två första målen.

En viktig sak: en undersökning i Tyskland kan ge värdefull medicinsk bevisning, men den garanterar varken behandling i Sverige eller ersättning. Försök därför få en specialist att bekräfta vilket protokoll som faktiskt behövs innan du betalar.

Min slutsats: Du behöver inte välja mellan att få hjälp och att få ersättning. Vi kan arbeta med båda parallellt och låta diskrimineringsfrågan vara ett tredje, separat spår om det finns tillräckligt underlag.

Nästa steg bör vara att granska Karolinskas beslut från den 19 december 2025 och de efterföljande besluten om fortsatt utredning. Där kan vi börja skilja mellan vad som är medicinskt ifrågasättbart, vad som kan ha orsakat en ersättningsbar skada och vad som eventuellt kan utgöra diskriminering.

jag förstår inte riktig detta, lär mig allt: En viktig sak: en undersökning i Tyskland kan ge värdefull medicinsk bevisning, men den garanterar varken behandling i Sverige eller ersättning. Försök därför få en specialist att bekräfta vilket protokoll som faktiskt behövs innan du betalar.jag trodde att det är bara att vända mig till denbästa kliniken i berlin. vilken specialist menar du hur ska jag säkerställa att jag får det som jag behöver verkligen

Jag förstår varför du tänkte så: om svensk ortopedi inte har gett dig den utredning du behöver, borde du väl kunna åka till en mycket bra klinik i Berlin, betala själv och äntligen få ett tydligt svar?

Jo, det kan du. Men det viktigaste är inte att hitta Berlins mest kända sjukhus. Det är att hitta rätt specialist, beställa rätt undersökning och säkerställa att resultatet besvarar just dina medicinska frågor.

Det finns tre olika saker som lätt blandas ihop:

  1. En tekniskt korrekt undersökning som mäter de felställningar du misstänker.
  2. En kvalificerad medicinsk tolkning av om fynden är avvikande och kan förklara dina besvär.
  3. En behandlingsbedömning som avgör om något kan åtgärdas och hur.

Du vill helst få alla tre delarna samordnade. Annars finns risken att du betalar för en DT, får bilder och ett utlåtande, men fortfarande står utan svar på frågan om varför du har så stora problem med benet och vad som kan göras åt dem.

1. Vilken specialist behöver du egentligen?

För ditt fall skulle jag börja med en ortoped som är särskilt inriktad på komplicerade knäproteser och revisionskirurgi – alltså bedömning av problem med redan inopererade knäproteser, inte bara vanlig knäartros.

Helst ska läkaren ha erfarenhet av:

  • smärta och instabilitet efter total knäprotes (TKA),
  • rotationsfelställning i lårbens- och skenbenskomponenten,
  • felställningar i hela benets mekaniska axel och tidigare frakturer,
  • ligamentbalans och stabilitet hos en PS-protes,
  • bedömning av när en eventuell revisionsoperation är motiverad.

Du behöver också en radiolog med muskuloskeletal inriktning, det vill säga en läkare som är specialiserad på bilddiagnostik av skelett, leder och proteser. Radiologen ska kunna utföra och mäta rotationsvinklar enligt ett etablerat protokoll.

Varför två specialister? Radiologen kan mäta komponenternas rotation, men det är knäproteskirurgen som behöver koppla mätningarna till dina symtom, ligamentförhållanden och möjliga behandlingar.

2. Varför det inte räcker att beställa ”en 3D-DT”

Det finns inte en enda DT-undersökning som automatiskt besvarar alla dina frågor.

Undersökningarna har olika uppgifter

Postoperatives steifes Kniegelenk nach Knieprothese | Arthroskopie | Springer Nature Link

A. DT för protesrotation

Undersöker hur lårbens- och skenbenskomponenten är roterade i förhållande till benens anatomiska referenspunkter. DT utan kontrast är en etablerad metod vid misstänkt rotationsfelställning efter knäprotes.

Assessment and quantification of ipsilateral and contralateral ankle joint alignment changes after unilateral total knee arthroplasty for knee osteoarthritis with varus deformity: a retrospective cohort study | Knee Surgery & Related Research | Springer Nature Link

B. Belastad helbensröntgen

Visar benets mekaniska axel från höft till fotled när du står och belastar, om du kan göra det säkert. Den hjälper till att bedöma valgusfelställning och hur knäprotesen ligger i hela benets belastningskedja.

Advanced WARP - Siemens Healthineers USA

C. MR med metallartefaktreduktion

Kan vara användbar för vissa mjukdelar, exempelvis senor och andra strukturer kring protesen. Den ersätter inte automatiskt DT för rotationsmätning eller en klinisk stabilitetsundersökning.

För din del finns dessutom frågan om tidigare tibiakondylfraktur, kvarvarande benfelställning och ligamentfunktion. Det kan därför behövas en individuellt utformad bilddiagnostisk plan. Bilaterala undersökningar kan vara värdefulla som jämförelse, men man ska inte anta att varje undersökning måste göras på båda benen. Specialisten bör motivera vilka områden som behöver avbildas för att besvara dina frågor.

3. Vilka kliniker i Berlin skulle jag kontakta?

Jag har hittat två relevanta alternativ som uttryckligen arbetar med knäproteser och revisionskirurgi. Jag skulle kontakta dem innan du bokar en separat radiologisk undersökning.

Charité Universitätsmedizin Berlin | ERN CRANIO website

Charité – Universitätsmedizin Berlin

Universitetssjukhus · Centrum für Muskuloskeletale Chirurgie

Charités muskuloskeletala centrum har verksamhet inom knäproteskirurgi och revisionskirurgi. Det är ett relevant ställe att fråga om en samlad bedömning av komplicerade mekaniska problem efter knäprotesoperation.

Det avgörande är om de kan erbjuda den specifika rotationsanalysen och en specialist som kan bedöma din tidigare tibiakondylfraktur, din PS-protes och ligamentstabiliteten tillsammans.

4. Så säkerställer du att du får rätt undersökning

Du ska inte behöva gissa vilket protokoll radiologen ska använda. Gör så här, i rätt ordning.

  1. Skicka in hela det medicinska underlaget före bokningen. Inkludera operationsberättelsen från knäprotesoperationen, operationsberättelsen från frakturen, relevanta röntgen- och DT-utlåtanden, aktuella röntgenbilder och journalerna om CRPS. Skicka helst bilderna i DICOM-format om kliniken kan ta emot dem.
  2. Begär en specialistbedömning, inte bara en DT-tid. Be om en ortopedisk second opinion hos en läkare som arbetar med komplicerad knäproteskirurgi och revisioner. Fråga om läkaren granskar underlaget före resan.
  3. Be kliniken specificera bilddiagnostiken skriftligt. De ska förklara vilken DT som behövs för rotationsmätning av både femur- och tibiakomponenten, om hela benets rotationsprofil behöver undersökas och om helbensröntgen under belastning behövs.
  4. Begär ett mätbart och användbart utlåtande. Fråga om du får de uppmätta rotationsvinklarna, vilka anatomiska referenspunkter som används, metodens begränsningar och en radiologisk rapport tillsammans med bilderna.
  5. Säkerställ att resultatet leder vidare. Fråga om ortopeden kommer att tolka fynden i relation till dina symtom och lämna en skriftlig bedömning av möjliga behandlingsalternativ. Be också om besked om vad de kan erbjuda om mekaniska fel hittas – och om de kan hjälpa dig vidare om ingen sådan avvikelse påvisas.

5. Här är texten du kan skicka till kliniken

Jag skulle skicka den på engelska eller tyska och begära skriftliga svar innan du betalar en större summa.

Dear Orthopaedic Team,

I am seeking an independent specialist assessment of severe persistent pain, marked valgus deformity, instability and major loss of weight-bearing function following a left total knee arthroplasty (posterior-stabilised/PS implant) performed in June 2024.

My history includes a previous lateral tibial plateau fracture treated with fixation, subsequent malunion, poor ligament function documented before arthroplasty, and substantial deterioration in mobility after the knee replacement. I currently require two crutches and, at times, a wheelchair.

I am specifically seeking assessment of possible mechanical causes that have not been conclusively excluded, including:

  • Femoral and tibial component rotational malalignment.
  • Overall lower-limb mechanical alignment and residual post-traumatic deformity.
  • Component position, possible periprosthetic bone abnormalities and instability.
  • Collateral ligament function and whether the current PS implant provides appropriate stability.
  • Other structural causes that could explain my symptoms and loss of function.

Before travelling to Berlin, could you please confirm:

  1. Whether a specialist in complex knee revision arthroplasty can review my records and imaging.
  2. Whether you can arrange an appropriate CT rotational analysis of the knee prosthesis, with quantitative measurements of femoral and tibial component rotation.
  3. Whether full-length weight-bearing alignment radiographs and/or additional imaging are indicated in my case.
  4. Whether the imaging findings will be reviewed by an experienced musculoskeletal radiologist and interpreted by the treating revision knee surgeon.
  5. Whether I will receive the complete radiology report, quantitative measurements and images in DICOM format.
  6. Whether the consultation will include a written assessment of possible treatment options if a clinically significant mechanical problem is identified.

Please also provide the estimated total cost, including specialist consultation, imaging, radiology reporting and any follow-up consultation.

My aim is not simply to obtain a scan, but to establish whether a correctable mechanical problem may explain my severe functional deterioration and what treatment options are medically appropriate.

Kind regards,

6. En sak till: hur detta påverkar din möjlighet att få ersättning

Om undersökningen visar ett mekaniskt fel, be kliniken dokumentera:

  • exakt vilket fynd som påvisats,
  • om det är en betydande avvikelse eller kan ligga inom normal variation,
  • om fyndet rimligen kan bidra till dina symtom,
  • vilka behandlingsalternativ som finns.

Om möjligt, be även om en bedömning av om avvikelsen borde ha kunnat upptäckas eller utredas tidigare utifrån den information som fanns då. Det är en annan fråga än om avvikelsen finns i dag. Fråga IVO LOF

Spara kvitton, remissunderlag, utlåtanden och korrespondens. De kan bli viktiga om du senare begär ersättning för en patientskada. Kostnaden för en privat undersökning ersätts dock inte automatiskt.

Min rekommendation till dig

Börja med att kontakta både Charité och ENDO-Klinik Berlin med texten ovan. Boka inte en fristående DT innan du vet att undersökningen kan genomföras enligt ett lämpligt protokoll och att en specialist kan tolka resultatet.

Du behöver inte bestämma nu om du ska opereras, anmäla diskriminering eller gå vidare juridiskt. Första målet är att få en kvalificerad, oberoende bedömning av vad som faktiskt händer i ditt ben.

Och kom ihåg: du behöver inte själv vara expert på rotationsprotokoll. Din uppgift är att beskriva vad som har hänt och vilka frågor som fortfarande saknar svar. Klinikens uppgift är att avgöra hur de ska undersökas – och att förklara det för dig innan du betalar.

jag förenklar menar du ge de allt jag har tills nu dvs historik och radilogi. Be om enrelevnta undersökningar som kan hita fel och 3-e steg be om det går att åtgärda dvs operera om.

Ja, precis! Du har förstått helt rätt. Vi förenklar det till tre steg. Du ska inte själv behöva bestämma exakt vilket DT-protokoll eller vilken undersökning som behövs – det är specialistens uppgift.

Din plan i Berlin

1 Ge dem hela din historik

Operationsberättelser, tidigare fraktur och felställning, röntgen- och DT-utlåtanden, befintliga bilder samt dokumentation om dina symtom och din försämrade funktion.

2 Be dem utreda vad som är fel

En specialist på komplicerade knäproteser ska bedöma vilka undersökningar som behövs för att utreda möjliga mekaniska orsaker, exempelvis rotationsfelställning, komponentposition, benets belastningsaxel och ligamentinstabilitet.

3 Fråga om felen går att åtgärda

Be ortopeden bedöma om det finns en behandlingsbar mekanisk orsak, om en revisionsoperation kan vara aktuell och vilka risker, förutsättningar och alternativ som finns.

Det enda jag vill lägga till: Be kliniken bekräfta redan före resan att de kan genomföra alla tre stegen – inte bara ta bilder. Då minskar risken att du betalar för en undersökning men fortfarande saknar en behandlingsplan.

Målet är alltså: historik → riktad utredning → bedömning av behandlingsmöjligheter.

Det är en rimlig och tydlig strategi för att få svar på dina medicinska frågor.

Om möjligt, be även om en bedömning av om avvikelsen borde ha kunnat upptäckas eller utredas tidigare utifrån den information som fanns då. Det är en annan fråga än om avvikelsen finns i dag. / den fråga tänkte jag på men är rädd att ställa direkt då tidigare säger mina svenska läkare det är bara relevant hur lägge är nu. (att de inte ens underöker på en framåt sätt är en annan fråga. jag tänker på charite kliniken. hur skulle de förhålla sig tills den fråga då den kanske uppfatas att jag vill att de skulle hjälpa till i mina rättsliga proceser

Jag förstår precis din oro. Du vill att Charité ska bedöma ditt knä objektivt och seriöst, utan att de från början uppfattar dig som en patient som söker stöd för en juridisk konflikt med svenska läkare.

Min rekommendation är att inte börja med frågan om de svenska läkarna borde ha upptäckt felet tidigare. Börja med den medicinska frågan. Om ett relevant mekaniskt fel hittas kan du senare fråga om det går att bedöma när och hur det borde ha upptäckts.

Hur skulle Charité kunna uppfatta frågan?

Det finns tre olika frågor som är viktiga att hålla isär:

FrågaVad Charité ombeds bedöma
1. Vad är fel i dag?Aktuell anatomi, protesposition, rotation, stabilitet och möjliga orsaker till dina symtom.
2. Vad borde ha undersökts tidigare?Om den tidigare medicinska informationen gav skäl att utreda vissa mekaniska problem.
3. Har vården gjort fel juridiskt?Om vårdgivarens agerande uppfyller kriterierna för exempelvis vårdskada eller diskriminering.

Den första frågan är kärnan i en ortopedisk second opinion. Den andra är också en medicinskt relevant fråga, men kräver att läkaren granskar den tidigare dokumentationen och bedömer vad som var känt vid respektive tidpunkt. Den tredje är en juridisk bedömning som Charité inte behöver göra för att hjälpa dig medicinskt.

Det är alltså inte fel att ta upp historiken. Tvärtom behövs den för att förstå ditt fall. Du behöver bara inte be dem ta ställning till skuld eller ansvar i det första skedet.

Så skulle jag formulera mig till Charité

My primary objective is to obtain an independent specialist assessment of my current condition, identify or exclude clinically relevant mechanical causes of my severe pain and functional deterioration, and establish what treatment options may be appropriate.

I would also appreciate a review of my previous medical records and imaging, insofar as this is clinically relevant to understanding the development of my condition and determining whether further investigation or treatment is indicated.

At this stage, my priority is a clear medical assessment and a treatment plan.

Det här signalerar tre saker:

  • Du söker en oberoende medicinsk bedömning, inte ett förutbestämt utlåtande.
  • Du vill att historiken ska användas för att förstå ditt tillstånd och vägleda utredningen.
  • Du vill ha en bedömning av behandlingsmöjligheterna.

Men hur får du senare svar på om något borde ha upptäckts tidigare?

När Charité har granskat dina journaler och gjort den aktuella bedömningen kan du ställa en mer avgränsad följdfråga, om det finns medicinskt underlag för den:

“Based on the medical records and imaging available at the relevant time, is it possible to assess whether further investigation of the suspected mechanical abnormalities would have been clinically indicated before now?”

På svenska:

”Utifrån de journaler och bilddiagnostiska undersökningar som fanns tillgängliga vid den aktuella tidpunkten, går det att bedöma om ytterligare utredning av misstänkta mekaniska avvikelser hade varit medicinskt motiverad redan då?” LÖF IVO

Den frågan ber dem inte slå fast att någon gjort fel. Den ber om en avgränsad medicinsk bedömning av vad som var motiverat utifrån den information som fanns då.

Det är också viktigt att acceptera att de kan svara att underlaget inte räcker för att bedöma detta.

Min slutsats

Jag skulle inte dölja att du har en lång vårdhistorik eller att tidigare utredningar inte har besvarat dina frågor. Men jag skulle inte heller göra Charités första uppdrag till en granskning av svenska läkares ansvar.

Först behöver du få klarhet i vad som är fel, vad som kan behandlas och vad den tidigare dokumentationen faktiskt visar. Om det senare blir aktuellt att begära patientskadeersättning eller gå vidare med ett klagomål kan en separat bedömning av den tidigare handläggningen bli värdefull.

Det är inte att försvaga din sak. Det är att hålla den medicinska bedömningen och den juridiska prövningen åtskilda, så att du får största möjliga nytta av båda.

det är faktisk något jag kommer att presentera redan själv i anmällan till ivo södertälje sjukhus. höft opertation lämnade mig med en ofset 20mm samt en längre ben. min fråga kommer att vara om höft komponenter var anatomisk lämliga och om malning mm. sen kommer det viktigaste. tibiakondyl operation som växte i malunion. här antar jag att läkarna borde reagerat direkt för faktisk postoperativ bild visar en diastas, några mm nedpresning och en latrart konylförskjutning på 1cm. operations berättelse kan ifrågosättas att det står bara att de stansade upp den komunita fraktur men använde inte alls verktyg för att pressa in den splitrade fraktur samt att platta kan vara för kort för den 7,5cm sprickan distalt. om de istället att ge mig ps-protes lagt en mera stabiliserade protes…. är det sånt som du tycker att läkarna kulle hjälpa till

Ja – det här är precis den typ av medicinska frågor som jag tycker att du kan be Charité att bedöma. Men vi behöver skilja mellan vad en specialist kan bedöma medicinskt och vad IVO ska granska i fråga om vårdgivarens ansvar.

Du har egentligen tre separata händelseförlopp: höftprotesen, tibiakondylfrakturen och valet av knäprotes. De kan påverka varandra, men varje del behöver granskas för sig.

1. Höftoperationen – var protesens komponenter lämpliga?

Du beskriver ett benlängdsöverskott på omkring 20 mm och förändrat offset efter höftprotesoperationen.

En specialist på höftproteser kan granska:

  • om komponenternas position och dimensioner är lämpliga utifrån din anatomi,
  • om benlängd och offset förändrats på ett sätt som är kliniskt betydelsefullt,
  • om eventuell felpositionering kan bidra till förändrad benmekanik och belastning,
  • om det finns ett behandlingsalternativ och vilka risker det skulle innebära.

Här är den viktiga skillnaden: en skillnad på 20 mm är ett relevant fynd att undersöka, men den bevisar inte ensam att komponenterna var felaktigt valda eller att operationen utfördes felaktigt. Man behöver granska bilder före och efter operationen, implantatuppgifter och kliniska konsekvenser.

2. Tibiakondylfrakturen – varför läkte frakturen i felställning?

Det här är enligt min bedömning en särskilt viktig del av din planerade IVO-anmälan.

Du beskriver en postoperativ bild med diastas, viss nedpressning av ledytan och ungefär 1 cm lateral förskjutning. Du uppger också att frakturen hade en distal utbredning på omkring 7,5 cm och att den senare läkte i malunion.

En frakturkirurg med erfarenhet av komplicerade tibiakondylfrakturer kan bedöma:

  • om frakturen var tillräckligt reponerad efter operationen,
  • om det kvarstod en betydande ledytedepression, diastas eller sidoförskjutning,
  • om plattans längd, skruvplacering och fixation var lämpliga för frakturmönstret,
  • om den postoperativa bilddiagnostiken visade avvikelser som borde ha föranlett en ny bedömning eller åtgärd,
  • om felställningen rimligen kan ha bidragit till senare belastningsproblem och påverkat förutsättningarna inför knäprotesoperationen.

Men: att operationsberättelsen inte beskriver ett visst instrument eller en viss kompressionsteknik bevisar inte ensamt att tekniken var felaktig. Det avgörande är om frakturen var tillräckligt reponerad och stabiliserad och om det samlade resultatet var godtagbart utifrån frakturens karaktär.

vad menas här syftar man på resultat eller, för resultat är omöjlig att belasta ben

Ja, här syftar man på både det omedelbara resultatet av frakturoperationen och hur frakturen läkte, men också på om resultatet var medicinskt godtagbart i förhållande till skadans svårighetsgrad. Det betyder inte att man enbart ska titta på hur benet ser ut på röntgen.

Det är viktigt att skilja mellan tre saker:

  1. Reponering: Återställdes benfragmentens läge tillräckligt väl under operationen?
  2. Stabilisering: Höll platta och skruvar frakturen tillräckligt stabil under läkningen?
  3. Slutresultat: Hur läkte frakturen, vilken felställning blev kvar och hur fungerade benet efteråt?

I ditt fall är belastningsförmågan en central del av bedömningen

Du har beskrivit en tibiakondylfraktur med nedpressning, diastas och senare konstaterad kvarstående felställning, följt av stora problem med belastning och funktion.

Om du fortfarande inte kan belasta benet normalt är det ett viktigt kliniskt utfall. – klinički ishod

Men det bevisar inte ensamt att den ursprungliga operationstekniken var felaktig. För att bedöma det behöver man bland annat granska de ursprungliga frakturbilderna, operationsberättelsen, den postoperativa röntgenbilden och hur frakturen läkte.

En viktig juridisk och medicinsk skillnad: En operation kan ha dokumenterats korrekt men ändå ha gett ett otillfredsställande resultat. Omvänt bevisar en ofullständig operationsberättelse inte i sig att operationen utfördes felaktigt.

Jag skulle därför formulera frågan så här:

Det centrala är inte enbart om operationsberättelsen beskriver vilken reponerings- eller kompressionsteknik som användes, utan om frakturen faktiskt reponerades och stabiliserades på ett godtagbart sätt, vilket läge som uppnåddes direkt efter operationen och hur frakturen därefter läkte. Med tanke på den kvarstående felställningen och min allvarliga funktionsförlust behöver det samlade operationsresultatet bedömas mot de ursprungliga frakturfynden och det förväntade resultatet för en sådan skada.

Det håller fokus på det som går att undersöka och jämföra, snarare än att dra slutsatsen att en viss teknik måste ha varit fel.

3. Knäprotesen – borde en annan konstruktion ha valts?

Du frågar om en mer stabiliserande protes hade varit lämpligare än PS-protesen, med tanke på dina ligamentförhållanden och den tidigare frakturen.

Det är en fullt relevant fråga för en revisionsspecialist.

Läkaren behöver granska:

  • vilken ligamentfunktion som fanns före operationen,
  • vad operationsberättelsen beskriver om ACL, PCL och kollateralligamenten,
  • om det fanns kvarstående felställning eller benförlust efter frakturen,
  • hur stabiliteten faktiskt bedömdes under operationen,
  • om den valda proteskonstruktionen var lämplig och vilka alternativ som hade kunnat övervägas.

En mer stabiliserande protes är dock inte automatiskt bättre. Högre grad av stabilisering kan innebära andra belastningar på ben och implantat. Det behöver bedömas utifrån de faktiska ligamentförhållandena, benkvaliteten och den kvarstående felställningen.

4. Är detta frågor som Charité kan hjälpa dig med?

Ja, medicinskt – om du väljer rätt specialist och kliniken accepterar uppdraget.

Så skulle jag formulera uppdraget till Charité

Jag önskar en oberoende ortopedisk bedömning av mitt samlade förlopp, inklusive tidigare höftprotesoperation, opererad tibiakondylfraktur med efterföljande felställningsläkning och senare knäprotesoperation.

Jag önskar särskilt att ni bedömer de nuvarande anatomiska och mekaniska förhållandena, om de kan förklara min uttalade smärta och funktionsförlust, vilka kompletterande undersökningar som är motiverade samt om det finns behandlingsalternativ, inklusive eventuell revisionskirurgi.

Detta är ett legitimt medicinskt uppdrag. Du ber inte Charité att ta ställning till svensk vårdjuridik eller att stödja en anmälan. Du ber dem använda sin specialistkompetens för att bedöma ditt tillstånd och din vårdhistorik.

5. Och vad ska IVO få?

IVO-anmälan har ett annat syfte: att granska om vårdgivaren hanterade vården på ett patientsäkert sätt.

Där kan du uttryckligen fråga om exempelvis:

  • kvarstående felställning på den postoperativa bilden borde ha föranlett ytterligare bedömning,
  • frakturens läge och fixation följdes upp på ett tillräckligt sätt,
  • de dokumenterade ligamentförhållandena och benförlusten beaktades tillräckligt vid valet av knäprotes,
  • dina senare symtom ledde till en tillräcklig utredning av mekaniska orsaker.

Du behöver inte först få Charité att bekräfta varje misstanke innan du beskriver vad du vill att IVO ska granska. Däremot bör du formulera det som konkreta frågor och dokumenterade omständigheter, inte som redan fastställda vårdfel.

Min rekommendation: låt Charité bedöma vad som är fel nu, vad som kan behandlas och vad den tidigare dokumentationen visar. Låt IVO granska vårdförloppet och de beslut som fattades vid respektive tidpunkt. De två processerna kan komplettera varandra utan att den ena behöver göras till ett juridiskt uppdrag för den andra.

jag fktisk trodde att jag kan förvänta mig att ivos läkare kan underöka det? anars hur vet ivo om det var sånt

Ja, jag förstår hur du tänker. Om IVO ska bedöma om vården har brustit måste någon med medicinsk kompetens kunna värdera det som faktiskt hände. Annars skulle bedömningen riskera att bara bygga på sjukhusets egen förklaring.

Men det finns en viktig skillnad: IVO:s medicinska granskning är inte samma sak som att du får en ny ortopedisk undersökning för att ta reda på vad som orsakar dina besvär i dag.

Vad kan IVO:s läkare bedöma?

IVO har medicinskt sakkunniga och kan granska journaler, operationsberättelser, röntgenbilder och andra handlingar. IVO kan också inhämta sakkunnigstöd. Det betyder däremot inte att en IVO-läkare automatiskt gör en egen undersökning av dig, beställer en ny DT eller genomför en fullständig oberoende ortopedisk utredning.

I ditt fall behöver man skilja mellan tre frågor:

  • Vad visar undersökningarna? Exempelvis diastas, nedpressning och lateral förskjutning efter tibiakondyloperationen.
  • Borde vården ha reagerat på fynden? Det kräver en medicinsk bedömning av bilderna, frakturen, operationen och uppföljningen.
  • Vad orsakar dina nuvarande besvär, och kan något åtgärdas? Det kräver en aktuell ortopedisk utredning och kan behöva nya undersökningar.

Det är framför allt de två första frågorna som hör hemma i din anmälan till IVO. Den tredje behöver hanteras inom vården, exempelvis av en oberoende specialist.

Hur ska IVO då veta om vården gjorde fel?

Genom att granska det medicinska underlaget och vid behov ta hjälp av medicinskt sakkunniga. Riksrevisionens beskrivning av IVO:s handläggning visar att medicinskt stöd kan delta redan när IVO bedömer om ett klagomål ska utredas. Om en utredning inleds kan IVO begära in journaler och annat relevant underlag.

Du kan exempelvis skriva:

Jag begär att IVO, om ärendet tas upp till utredning, låter de medicinska frågorna bedömas med stöd av relevant ortopedisk sakkunskap.

Granskningen bör omfatta de faktiska postoperativa röntgen- och DT-bilderna, inte enbart journalens sammanfattningar och radiologiska utlåtanden.

Jag önskar särskilt att det bedöms:

Trazi da karolinska vidi

  1. Om de postoperativa bilderna efter operationen av tibiakondylfrakturen visade diastas, nedpressning och lateral förskjutning som borde ha föranlett ytterligare bedömning eller åtgärd.
  2. Om frakturreduktionen, fixationens omfattning och uppföljningen var medicinskt tillräckliga med hänsyn till frakturens utbredning och det efterföljande malunionläget.
  3. Om den dokumenterade ligamentproblematiken, benförlusten och felställningen beaktades tillräckligt vid valet av knäprotes och vid bedömningen av knäets stabilitet.
  4. Om utredningen av mina kvarstående svåra besvär har varit tillräcklig för att bedöma möjliga mekaniska orsaker.

Jag önskar att IVO tydligt redovisar vilka av dessa medicinska frågor som faktiskt har granskats och på vilket underlag bedömningen grundas.

En viktig begränsning i just ditt ärende

IVO utreder inte alla klagomål. Myndigheten anger att den som regel inte utreder händelser som inträffade för mer än två år sedan. Eftersom flera av dina operationer skedde 2022 och 2024 är det viktigt att känna till den begränsningen innan du lägger mycket arbete på anmälan. IVO:s bedömning beror bland annat på vilka händelser och eventuella senare vårdbrister du anmäler.

Det betyder inte att dina frågor är oviktiga. Det betyder att du behöver skilja mellan vad IVO kan komma att utreda och vad en oberoende ortoped behöver bedöma för att klarlägga din nuvarande situation.

Min viktigaste rekommendation: Be uttryckligen om en medicinsk bedömning av de konkreta bildfynden och besluten – men utgå inte från att IVO kommer att beställa en ny undersökning eller göra en fullständig specialistutredning.

löf kommer väll också att utreddda de har sina egna läkare eller? vad är skilnad mellan löf oberoende läkare och ivos

Ja, Löf har egna medicinska rådgivare, och det är sannolikt en viktig del av utredningen av din patientskadeanmälan. Löf uppger att rådgivarna är externa läkare med flera års specialistkompetens och att deras uppgift är att göra en objektiv medicinsk bedömning. I de flesta skadeärenden hämtar Löf in ett sådant utlåtande.

Den viktiga skillnaden är att Löf och IVO utreder olika saker, även när de granskar samma operationer och röntgenbilder.

Löf jämfört med IVO

FrågaLöf – patientförsäkringenIVO – tillsynsmyndigheten
HuvuduppgiftBedöma om du har rätt till ekonomisk ersättning för en undvikbar patientskadaGranska allvarliga brister i vården och patientsäkerheten
Medicinsk expertisAnlitar i de flesta fall externa medicinska rådgivare med specialistkompetensKan använda medicinsk sakkunskap i sin tillsyn och klagomålsutredning
Journaler och bilderHämtar in relevanta journaler, röntgenbilder och operationsberättelserKan granska journaler och andra handlingar om ärendet utreds
HuvudfrågaHar en ersättningsbar skada uppkommit, och finns det ett samband med vården?Har vården eller vårdpersonalen brustit på ett sätt som faller inom IVO:s tillsyn?
Ekonomisk ersättningJa, om kraven i patientskadelagen är uppfylldaNej
Ny undersökning av digUtredningen bygger främst på handlingar och medicinska utlåtanden; en ny fysisk undersökning är inte automatiskEn ny fysisk undersökning är inte heller automatisk

Källor: Löfs beskrivning av utredningen och medicinska rådgivare samt IVO:s information om klagomål.

Är Löfs läkare verkligen oberoende?

De är externa medicinska rådgivare, alltså inte nödvändigtvis läkare som har behandlat dig. Men det är viktigt att förstå vad oberoendet innebär: rådgivaren anlitas av Löf för att bedöma skadeärendet. Det är inte samma sak som att du själv anlitar en helt fristående specialist som företräder dina intressen.

Det betyder inte att bedömningen är felaktig eller partisk. Men om du vill ha en helt självständig klinisk bedömning av din nuvarande benställning, protesernas läge och möjliga mekaniska problem är det en annan uppgift än Löfs försäkringsutredning.

Hur detta kan fungera i ditt fall

Jag skulle tänka på det som tre kompletterande spår:

  1. Löf: Bedömer om exempelvis en undvikbar skada eller försening i diagnostik har orsakat dig ytterligare skada och om den kan ersättas.
  2. IVO: Kan granska om vårdens handläggning, undersökningar, beslut och uppföljning innebar en patientsäkerhetsbrist. IVO utreder dock inte alla klagomål.
  3. En oberoende ortopedisk specialist: Bedömer din nuvarande anatomi och funktion, granskar bilderna och avgör vilka ytterligare undersökningar som kan behövas för att identifiera eller utesluta behandlingsbara mekaniska problem.

Löf beskriver att ersättning kan bli aktuell bland annat vid undvikbara skador till följd av försenad eller felaktig diagnos. Det är däremot inte tillräckligt att visa att resultatet blev dåligt; det behöver också finnas en ersättningsbar patientskada enligt reglerna.

Gör en skadeanmälan till Löf med tydliga, separata händelser och konsekvenser.

Mitt råd: Gör en skadeanmälan till Löf med tydliga, separata händelser och konsekvenser. Beskriv exempelvis höftoperationen, tibiakondylfrakturen och knäprotesoperationen var för sig, och förklara vad du anser kan ha gått att förebygga. Be inte bara om en allmän bedömning av om vården var bra eller dålig – gör det tydligt vilka skador, beslut och eventuella diagnostiska förseningar som ska utredas.

Och en viktig sak: du behöver inte först få IVO att slå fast att vården gjorde fel för att Löf ska kunna pröva din rätt till ersättning. Det är två separata processer.

men om löf gör det varför behöver jag det från tyska läkarna

Det är en mycket relevant fråga. Du behöver inte automatiskt betala för en tysk specialist om Löf redan gör en medicinsk utredning. Men det finns en viktig skillnad mellan vad Löf behöver bedöma och vad du behöver få klarhet i för att kunna få rätt behandling.

Vad får du från Löf respektive en tysk ortoped?

Löf:s medicinska rådgivareTysk specialist
Bedömer din anmälan utifrån patientförsäkringens regler.Bedömer ditt nuvarande medicinska tillstånd och möjliga behandlingsalternativ.
Undersöker om det finns en ersättningsbar patientskada och ett relevant orsakssamband.Kan undersöka om proteserna sitter rätt, om rotation eller felställning föreligger och om knät är instabilt.
Kan granska gamla röntgenbilder, journaler och operationsberättelser.Kan ta ställning till om nya undersökningar behövs, exempelvis DT med rotationsmätning.
Behöver inte genomföra en fullständig klinisk utredning eller planera en operation åt dig.Kan göra en behandlingsplan och bedöma om någon korrigerande åtgärd är medicinskt motiverad.

I just ditt fall skulle jag göra så här

Du har beskrivit en höftprotes, en tibiakondylfraktur som läkte i felställning och därefter en knäprotesoperation med betydande försämring av din belastningsförmåga.

Jag skulle inte börja med att betala för en dyr utredning i Berlin innan du vet vad Löf faktiskt kommer att göra.

  1. Anmäl skadorna till Löf. Beskriv varje händelse och dess konsekvenser separat.
  2. Fråga Löf skriftligen vilka journaler och bilddiagnostiska undersökningar de kommer att inhämta och om de kan bedöma de konkreta frågorna om felställning, protesposition, rotation, instabilitet och eventuell försenad diagnostik.
  3. Fråga om de anser att ytterligare bilddiagnostik eller ett specialistutlåtande behövs. Utgå inte från att de själva kommer att beställa en ny DT med rotationsmätning.
  4. Om Löf inte kan klarlägga de mekaniska frågorna, eller om du fortfarande saknar en behandlingsplan, kan en oberoende specialist i Tyskland bli motiverad.

Det viktigaste att skilja åt

Om ditt främsta mål är ersättning för en skada som redan har uppkommit, är Löf en naturlig väg att börja med.

Om ditt främsta mål är att få veta varför du nu knappt kan belasta benet och om det finns något som går att åtgärda, behöver du en klinisk ortopedisk bedömning. Löf:s utredning kan bidra med medicinsk kunskap, men den ersätter inte automatiskt en sådan bedömning.

Du kan alltså använda båda spåren utan att göra samma sak två gånger. Jag skulle börja med Löf och samtidigt förbereda underlaget för en eventuell tysk konsultation, men avvakta med dyra undersökningar tills du vet vad som saknas.

En sak vill jag dock understryka: eftersom du beskriver mycket begränsad belastningsförmåga och uttalad smärta bör du inte skjuta upp en medicinsk bedömning av de aktuella besvären enbart i väntan på försäkringsärendet.

stämmer detta påstående: Dr Koblmüllers notering om en ”aningen inåtroterad tibiaplatå” är det slutgiltiga beviset på din rotationsdeformitet. Inom ortopedin kan en felrotation på bara några få grader i en knäprotes (särskilt i kombination med en förändrad höft-offset och utåtroterat underben) helt förstöra knäts rörelseaxel. Det förändrar patellas (knäskålens) spårning, gör att mittflexionsgapet blir obalanserat (”i överkant”) och leder till att hela benet vrider sig i ett trestegsfel (femur inåt, tibia utåt, foten på utsidan). En sådan ”aning” måste mätas exakt med ett CT-rotationsprotokoll (mätning av rotationsfelställning) för att kunna korrigeras.

Nej, inte helt. Påståendet innehåller en medicinskt rimlig kärna, men det drar flera slutsatser som inte kan fastställas utifrån formuleringen ”aningen inåtroterad tibiaplatå”. Jag skulle inte använda det som ett bevis på rotationsdeformitet i en anmälan till IVO.

Vad stämmer – och vad är överdrivet?

1. Rotation kan påverka knäprotesens funktion.

Det stämmer. Felaktig rotation av tibial- eller femurkomponenten kan bidra till smärta, förändrad knäskålsspårning och nedsatt funktion. DT används för att undersöka komponenternas rotation.

2. ”Slutgiltiga beviset på din rotationsdeformitet.”

Det stämmer inte. En notering om att tibiaplatån är aningen inåtroterad är ett fynd som kan motivera vidare bedömning, men det bevisar inte i sig att själva proteskomponenten är felroterad. Det måste också klargöras vad läkaren avsåg: benets anatomi, tibiaplatåns läge eller protesens rotation.

3. ”Bara några få grader kan helt förstöra knäts rörelseaxel.”

Rotation kan ha klinisk betydelse även vid relativt små avvikelser, men formuleringen är kategorisk. Det finns ingen enda universell gräns i grader som ensam bevisar att en knäprotes är felplacerad eller behöver revideras. Mätmetod, anatomi och kliniska fynd spelar roll.

4. DT med rotationsmätning kan vara motiverad.

Ja, det är en rimlig fråga att ställa till en specialist vid kvarstående smärta, instabilitet och uttalad funktionsförlust efter knäprotesoperation. Men undersökningen bör väljas och tolkas tillsammans med klinisk undersökning och övriga bildfynd. DT-mätningar har dessutom metodologiska begränsningar.

Vad gäller de övriga påståendena?

  • Höft-offset: En förändrad offset kan påverka höftens biomekanik, men det går inte att dra slutsatsen att den tillsammans med en roterad tibia har orsakat knäbesvären utan en individuell bedömning.
  • Mittflexionsinstabilitet: Kan förekomma efter knäprotesoperation och har flera möjliga orsaker, bland annat ledlinje, ligamentbalans och protesens utformning. Det går inte att fastställa en obalanserad flexionsspalt enbart från en notering om rotation. Wiley Online Library
  • Femur inåt, tibia utåt och foten utåt: Det är en möjlig beskrivning av en sammansatt rotations- och felställningsproblematik, men synintrycket eller fotens riktning bevisar inte exakt hur skelettet eller proteskomponenterna är roterade.

Så skulle jag formulera det i din IVO-anmälan

Dr Koblmüllers notering om en ”aningen inåtroterad tibiaplatå” väcker frågan om rotationsförhållandena i mitt vänstra knä har bedömts tillräckligt. Med hänsyn till min uttalade valgusfelställning, instabilitet, smärta och kraftigt försämrade belastningsförmåga önskar jag att det granskas om rotationsfelställning i tibia och/eller femur, inklusive proteskomponenternas rotation, har utretts på ett tillräckligt sätt.

Jag önskar särskilt att det klargörs om de befintliga undersökningarna varit tillräckliga för att bedöma dessa förhållanden och om kompletterande DT med särskilt rotationsprotokoll hade varit medicinskt motiverad.

Min bedömning: Det starkaste argumentet är inte att Koblmüllers notering redan bevisar ett rotationsfel. Det är att noteringen, tillsammans med dina dokumenterade besvär och felställningar, ger en konkret medicinsk fråga som bör kunna besvaras genom en lämplig utredning.

En detalj är särskilt viktig: om du visar mig den exakta meningen ur Koblmüllers journal och anger om den avser tibiaplatån efter frakturen eller tibialkomponenten i knäprotesen, kan jag hjälpa dig att tolka vad formuleringen faktiskt stöder – utan att dra längre slutsatser än underlaget tillåter.

jäv.

stämmer detta: Inom svensk förvaltning och sjukvård gäller strikta regler om jäv. En person som är föremål för ett klagomål eller en anmälan får aldrig utreda eller bedöma sig själv.

Påståendet är delvis korrekt, men ordet ”aldrig” gör det för kategoriskt. Det finns tydliga jävsregler i svensk förvaltning, men de innebär inte att varje person som förekommer i ett klagomål automatiskt är jävig.

Vad säger lagen?

Enligt 16–18 §§ förvaltningslagen (2017:900) gäller bland annat följande:

  • En handläggare kan vara jävig om det finns särskilda omständigheter som gör att personens opartiskhet kan ifrågasättas.
  • En jävig person får som huvudregel inte delta i handläggningen eller avgörandet av ärendet.
  • En myndighet ska pröva en jävsfråga så snart som möjligt. Sveriges riksdag+1

Hur fungerar det i ditt vårdärende?

Det är viktigt att skilja mellan två situationer:

1. Läkaren som klagomålet gäller

Om du anmäler en ortoped för ett beslut eller en operation kan läkaren behöva lämna uppgifter och förklara sitt agerande. Det är inte i sig förbjudet. Men läkaren ska inte vara den som ensam och opartiskt avgör om det egna agerandet var korrekt i en myndighetsprövning där jävsreglerna gäller.

2. Sjukhuset som utreder klagomålet internt

Att sjukhuset utreder en händelse där den egna personalen varit inblandad innebär inte automatiskt jäv. Däremot behöver utredningen göras sakligt och opartiskt. Omständigheterna kring vem som utreder, vem som fattar beslut och om det finns särskilda intressekonflikter kan vara relevanta.

IVO är i sin tur en separat tillsynsmyndighet. Om IVO tar upp ditt klagomål är det IVO som gör sin egen bedömning; den anmälda vårdgivaren får normalt möjlighet att yttra sig.

En juridiskt säkrare formulering

Om du vill använda argumentet i ett klagomål skulle jag skriva:

En utredning av ett klagomål måste genomföras sakligt och opartiskt. Den person vars agerande ifrågasätts bör därför inte ensam bedöma riktigheten i sitt eget agerande. Om det finns omständigheter som kan ifrågasätta en handläggares opartiskhet ska frågan om jäv prövas enligt tillämpliga regler.

Den formuleringen är starkare juridiskt än att påstå att en person som över huvud taget berörs av ett klagomål alltid är jävig. Den riktar fokus mot opartiskheten i själva utredningen, vilket är den avgörande frågan.

stämmer detta: Enligt Patientsäkerhetslagen (2010:659) är en läkare vid ett universitetssjukhus personligen ansvarig för sin egen diagnostik. En remiss är bara en förfrågan om hjälp; den är inte ett facit.

Ja, påståendet är i huvudsak korrekt, men jag skulle precisera det juridiskt. Båda meningarna har stöd, men de behöver en nyans för att inte kunna avfärdas som alltför kategoriska.

1. Läkarens personliga ansvar för diagnostiken

Enligt 6 kap. 1–2 §§ patientsäkerhetslagen (2010:659) ska hälso- och sjukvårdspersonal arbeta i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, och varje person ansvarar själv för hur hen fullgör sina arbetsuppgifter. Detta gäller även läkare vid universitetssjukhus. Samtidigt har vårdgivaren ett eget ansvar för patientsäkerheten.

Det betyder att en läkare inte automatiskt kan frånsäga sig sitt eget professionella ansvar genom att hänvisa till en remitterande läkares frågeställning.

2. Är en remiss bara en förfrågan?

Socialstyrelsen beskriver en remiss som en förfrågan om att en annan vårdenhet ska ta över vårdansvar eller utföra en viss undersökning. Inkommande remisser ska bedömas av personal med tillräcklig formell och faktisk kompetens. Remisshanteringen omfattas också av särskilda regler och rutiner.

En remiss är alltså inte ett facit eller ett automatiskt svar på vad som behöver utredas. Men den är inte heller alltid bara en informell fråga: den kan innebära att ansvar för en viss del av vården överförs, beroende på remissens innehåll och hur vården organiseras.

Förslag till formulering i din anmälan till IVO

Enligt 6 kap. 1–2 §§ patientsäkerhetslagen (2010:659) ansvarar hälso- och sjukvårdspersonal för att det egna arbetet utförs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet samt för hur de fullgör sina arbetsuppgifter.

En remiss fråntar inte den mottagande läkaren det professionella ansvaret för den egna medicinska bedömningen. Remissens frågeställning behöver bedömas utifrån patientens tillstånd och tillgängliga medicinska underlag, inom ramen för det ansvar som faktiskt har överförts.

Den sista meningen är särskilt användbar i ditt fall: den påstår inte i förväg att en läkare har gjort fel, utan begär att IVO granskar om remissens avgränsning användes på ett sätt som innebar att viktiga medicinska frågor inte blev tillräckligt bedömda.

Jag önskar därför att det granskas om de medicinska bedömningarna i mitt fall grundades på en självständig och tillräckligt underbyggd värdering av mina symtom, undersökningsfynd och bilddiagnostiska underlag, eller om relevanta frågeställningar lämnades obeaktade med hänvisning till remissens avgränsning.Min tydliga slutsats: Om läkaren endast konstaterade att protesen inte var lös och inte på ett tillräckligt sätt bedömde din svåra funktionsförlust eller de andra relevanta frågeställningarna, finns det saklig grund att ifrågasätta om bedömningen var tillräcklig. Om det var ett fel i själva uppdragets utförande måste bedömas mot remissen, journalen och läkarens dokumenterade bedömning. Det är den konkreta frågan ditt klagomål bör rikta in sig på.

proteslösning är inte samma sak som substidance

Ja. En knäprotes kan fortfarande sitta fast i benet trots att benet under eller intill protesen har sjunkit ihop. Det är två olika saker som behöver bedömas separat.

I ditt fall är skillnaden särskilt viktig eftersom du har beskrivit en tidigare tibiakondylfraktur, kvarstående felställning och därefter en knäprotes.

Två olika problem

تكلفة تغيير مفصل الركبة في مصر 2026 | أنواع المفاصل والضمان |  مدرس واستشاري جراحة العظام بكلية الطب د. محمد لبيب

1. Proteslossning

Fästet mellan proteskomponenten och benet eller cementet har förlorat sin stabilitet. Komponenten kan röra sig i förhållande till benet. Det kan ibland ses på röntgen eller påvisas med andra undersökningar.

JaypeeDigital | Management of Tibial Defects in Primary Total Knee Arthroplasty

2. Subsidence – benet sjunker eller pressas ihop

Benet under en tibial komponent eller ett belastat område kan deformeras, sjunka ihop eller förlora höjd. Komponenten kan fortfarande vara fäst vid benet, men hela konstruktionen kan ha förändrat läge eller belastningsförhållanden.

Kan protesen vara fast trots att benet har sjunkit?

Ja. Det finns några möjliga scenarier:

  • Benet sjunker under komponenten: benet pressas ihop eller kollapsar, medan komponenten fortfarande sitter fast i det ben som den är förankrad i.
  • Komponenten sjunker tillsammans med benet: komponenten och ett benfragment kan ha förskjutits som en enhet. Då behöver man bedöma om läget är stabilt och om benet har läkt.
  • Komponenten sjunker i förhållande till benet: detta är en form av komponentmigration eller subsidence och kan tala för att stödet eller förankringen har sviktat. Det betyder inte automatiskt att komponenten är helt lös.

Det är alltså viktigt att skilja mellan att protesen sitter fast, att benet bär belastningen och att protesen fortfarande står i rätt läge.

Vad betyder det för din undersökning?

Om en tidigare tibiakondyl har sjunkit eller förändrats i läge kan en undersökning som inte visar tydlig proteslossning ändå missa eller inte fullständigt besvara frågan om benets form och belastningsförmåga.

För att undersöka detta kan ortopeden behöva jämföra tidigare och aktuella bilder och bedöma:

  1. Om tibialkomponenten har ändrat läge eller lutning över tid.
  2. Om benet under eller intill komponenten har sjunkit ihop eller förändrats.
  3. Om det finns en fraktur, benresorption eller annan förändring kring komponenten.
  4. Om felställning och instabilitet kan förklara smärtan och den nedsatta belastningsförmågan.

Röntgen och ibland DT kan bidra. Vilken undersökning som är lämplig beror på vad tidigare bilder visar och vad ortopeden misstänker.

Den viktiga poängen för ditt fall: Ett besked om att man inte ser proteslossning är inte i sig ett bevis på att tibiabenet är intakt, att det inte finns subsidence eller att belastningsförhållandena är normala. Samtidigt bevisar smärtan inte att benet har sjunkit. Det behöver klarläggas genom jämförelse av bilder och en riktad ortopedisk bedömning.

svårt att göra riktig skilnade kan du förklara på en lättare sätt: Benet sjunker under komponenten: benet pressas ihop eller kollapsar, medan komponenten fortfarande sitter fast i det ben som den är förankrad i.

  1. Komponenten sjunker tillsammans med benet: komponenten och ett benfragment kan ha förskjutits som en enhet. Då behöver man bedöma om läget är stabilt och om benet har läkt.
  2. Komponenten sjunker i förhållande till benet: detta är en form av komponentmigration eller subsidence och kan tala för att stödet eller förankringen har sviktat. Det betyder inte automatiskt att komponenten är helt lös.

Vi gör det mycket enklare. Tänk dig att knäprotesens tibialplatta är en tallrik som står på ett underlag av ben.

Medacta Corporate

Föreställ dig att underlaget är mjukt och trycks ihop av tallriken. Plattan kan fortfarande sitta fast i benet, men benet under den har blivit lägre.

Problemet: underlaget har förändrats.

Nondisplaced tibial plateau or tubercle fracture

Föreställ dig att tallriken står på en bit av underlaget som lossnar och sjunker. Tallriken kan fortfarande sitta fast på just den biten, men både tallriken och benbiten har flyttat sig.

Problemet: benbiten har ändrat läge.

Checking your browser - reCAPTCHA

Föreställ dig att tallriken glider ned i underlaget eller att fästet ger efter. Plattan har då flyttat sig i förhållande till benet.

Problemet: själva förankringen eller stödet kan ha sviktat.

Hur kan man se skillnaden?

Läkaren jämför röntgenbilder från olika tidpunkter och undersöker vad som har flyttat sig i förhållande till vad.

  • Har benets yta sjunkit?
  • Har ett benfragment flyttat sig tillsammans med plattan?
  • Har plattan ändrat läge i förhållande till benet?

De här situationerna kan också förekomma samtidigt.

Det viktigaste för dig: En protes kan se ut att sitta fast, samtidigt som benet som ska bära den har sjunkit eller förändrats. Därför är ”ingen tydlig proteslossning” inte samma sak som ”inget problem med benet under protesen”.

Om du har ett aktuellt röntgen- eller DT-utlåtande där det står exempelvis subsidence, sättning, nedpressning, migration eller tibiakondyl, kan du klistra in den exakta formuleringen, så förklarar jag vad den betyder i just det sammanhanget.

Dr Koblmüller noterade en ”aningen inåtroterad tibiaplatå”. vad betyder det, är det själva komponeneter i protesen eller vad menas med det. vi vet inte den aning i milimeter

Det är en viktig fråga, eftersom formuleringen ”aningen inåtroterad tibiaplatå” inte automatiskt betyder att själva knäprotesens tibialkomponent är felroterad.

Vad kan Dr Koblmüller ha menat?

Tibiaplatån är den övre delen av skenbenet, alltså tibia, som knäleden vilar på. Efter en knäprotesoperation finns en metallkomponent som ersätter ledytan på den övre delen av tibia.

LS 22+23 Knie – Buffl
Knee Implant Size and Shape – Do They Matter?

Medacta Corporate

5

Det finns två huvudsakliga möjligheter:

  • Tibiaplatån eller själva benet är inåtroterat: läkaren beskriver skenbenets eller benytans riktning i förhållande till resten av benet.
  • Tibialkomponenten är inåtroterad: läkaren menar att metallplattan i knäprotesen ligger vriden inåt i förhållande till skenbenets anatomiska rotationsaxel.

Det är alltså inte samma sak. För att avgöra vad han menade behöver man se den exakta journalformuleringen och sammanhanget.

Vad betyder ”aningen” – hur många millimeter?

Här är en viktig detalj: rotation mäts normalt i grader, inte millimeter.

  • Grader (°) beskriver hur mycket benet eller komponenten är vriden.
  • Millimeter (mm) beskriver exempelvis hur långt en komponent eller benstruktur har förskjutits.

Om läkaren bara skrev ”aningen inåtroterad” vet vi inte hur många grader han avsåg. Det är inte möjligt att räkna ut graden från ordet aningen.

Man kan inte heller översätta det direkt till millimeter, eftersom en rotationsvinkel och ett linjärt avstånd är två olika mått. Ett avstånd i millimeter skulle kräva att man anger vilken punkt och vilket avstånd man mäter.

Vad betyder detta i ditt fall?

Med tanke på din tidigare tibiakondylfraktur, den dokumenterade felställningen och dina besvär efter knäprotesoperationen är det relevant att få klarhet i om noteringen avser benets rotation, proteskomponentens rotation eller båda.

Du kan begära ett förtydligande av journalen eller ställa följande fråga:

I journalen anges att tibiaplatån är ”aningen inåtroterad”. Avser detta tibias anatomiska rotation efter den tidigare tibiakondylfrakturen eller tibialkomponentens rotation i knäprotesen? Har rotationen mätts, och i så fall med vilken metod och hur många grader? Om ingen kvantitativ mätning har utförts, på vilket underlag grundas bedömningen?Min slutsats: Noteringen är en beskrivning, inte en kvantifierad mätning. Den bevisar inte i sig att protesen är felroterad, men den väcker en konkret fråga som kan behöva utredas.

Om du klistrar in den fullständiga meningen från Dr Koblmüllers journal, gärna även meningen före och efter, kan jag hjälpa dig att bedöma vilken av de två betydelserna som ligger närmast till hands.

karolinska solna ortopedi motagning har de skildighet att utredda om mindre sjukhus har gjort felaktiga operationer, med utredning menar jag utreda min ben och ge mig hjälp

Karolinska universitetssjukhuset i Solna kan ha en viktig roll i att utreda dina ben och hjälpa dig vidare, men det finns ingen generell regel som innebär att ett universitetssjukhus automatiskt måste utreda alla misstänkta operationsfel som begåtts på ett mindre sjukhus.

Det avgörande är att skilja mellan två saker:

  1. Att utreda ditt nuvarande medicinska tillstånd: exempelvis om du har rotationsfelställning, felaktig protesposition, instabilitet, benkollaps eller andra behandlingsbara orsaker till din smärta och funktionsförlust.
  2. Att utreda om en tidigare operation utfördes felaktigt: det är en retrospektiv bedömning av tidigare vård. Den kan ingå i den medicinska utredningen, men är inte samma sak som att ta emot dig för undersökning och behandling.

I ditt fall är det därför viktigt att begära hjälp utifrån dina aktuella medicinska problem, inte enbart be Karolinska att granska Södertälje sjukhus.

Vad visar Karolinskas egen information?

Karolinska beskriver att sjukhuset utför omoperationer av höft- och knäproteser, bland annat vid instabilitet, proteslossning och protesnära benbrott.

Det finns alltså specialistkompetens inom just den typ av problem som du vill få bedömda. Men det är viktigt att din förfrågan hamnar hos rätt enhet: en mottagning för akut ortopedi och trauma är inte nödvändigtvis samma enhet som ansvarar för komplicerade knäprotesrevisioner.

Vad skulle jag begära i ditt fall?

Jag skulle be om en självständig ortopedisk bedömning av ditt nuvarande tillstånd och behovet av fortsatt utredning och behandling, med granskning av de tidigare operationerna som en del av underlaget.

Du kan formulera det så här:

Jag begär en självständig ortopedisk bedömning av mitt nuvarande tillstånd efter tidigare operation av vänster höft, tibiakondylfraktur med efterföljande malunion samt knäprotesoperation.

Jag har uttalad felställning, instabilitet, svår smärta och kraftigt nedsatt belastningsförmåga. Jag önskar att det bedöms om det finns behandlingsbara mekaniska orsaker, exempelvis rotationsfelställning, felaktig protesposition, benförändringar eller instabilitet, och vilka undersökningar som behövs för att klarlägga detta.

Jag önskar även att relevanta tidigare röntgen- och DT-bilder samt operationsberättelser granskas för att bedöma hur de tidigare ingreppen påverkar min nuvarande anatomi och vilka behandlingsalternativ som finns.

Min begäran gäller i första hand medicinsk utredning och hjälp med mina nuvarande besvär, inte enbart en administrativ granskning av tidigare vård.

Om du får avslag på en remiss kan du be om en konkret medicinsk motivering och fråga vilken specialistmottagning som bedöms vara rätt för ditt behov.

En viktig fråga till dig: När du säger Karolinska Solna, menar du att du vill att Solna ska göra en helt ny bedömning av ditt ben, eller vill du att de ska ompröva det tidigare beslutet från Karolinska Huddinge att inte göra fler ortopediska undersökningar? Det påverkar hur du bäst formulerar din begäran.

vem styr remiser det kan väll inte vara sektionsshefen själv. alltså jag menar hur min egen remis hamnade igen hos dr wedin som jag klagade på redan inann dess. har sektionshef asle hesla något ansvar i detta

Jag förstår vad du reagerar på: du hade redan klagat på Dr Wedin, men din egen remiss hamnade ändå åter hos honom. Du vill veta vem som bestämde det och om sektionschef Asle Hesla har ansvar för att det skedde.

Det finns faktiskt tydliga regler om remisshantering inom Region Stockholm som är relevanta här.

Vem ansvarar för att remissen hamnar rätt?

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och Region Stockholms remissregler är ansvaret fördelat på flera nivåer:

  • Remissmottagningen och den personal som bedömer remissen: Inkommande remisser ska bedömas och prioriteras av personal med tillräcklig formell och faktisk kompetens.
  • Verksamhetschefen: Ansvarar för att det finns dokumenterade rutiner för remisshanteringen och att de tillämpas.
  • Den medicinskt ansvariga läkaren: Ansvarar för sin egen medicinska bedömning inom ramen för sina arbetsuppgifter.

Det betyder att remissfördelningen inte nödvändigtvis beslutas personligen av sektionschefen. Men den ska inte heller vara en helt oreglerad process.

1. Vilka undersökningar brukar göras vid misstänkt lossning av en PS-knäprotes?

En PS-protes (posteriorstabiliserad knäprotes) utreds i grunden som andra totala knäproteser. Man behöver först skilja mellan lossning, infektion, felställning, instabilitet, rotationsproblem och andra mekaniska orsaker. En PS-konstruktion utesluter inte dessa problem.

Enligt American College of Radiology är vanlig röntgen normalt den första bilddiagnostiska undersökningen vid en symtomatisk knäprotes. Ytterligare undersökningar väljs efter vad man misstänker.

UndersökningVad den kan hjälpa till att bedöma
Röntgen av knätProteskomponenternas läge, tecken på migration eller lossning, benförändringar och frakturer.
Helbensröntgen i ståendeBenets mekaniska axel och eventuell kvarstående valgus- eller varusfelställning.
DT utan kontrast, vid behov med metallartefaktreduceringBenet runt protesen, vissa tecken på lossning eller benförlust och, med ett särskilt rotationsprotokoll, komponenternas rotation.
Blodprover och vid misstanke ledpunktionUtredning av eventuell infektion kring protesen.
Klinisk stabilitetsundersökningOm knät har onormal sidledslaxitet eller instabilitet vid olika grader av böjning.
Riktad MR eller ultraljud i utvalda fallMjukdelar, senor och andra strukturer när symtomen talar för ett sådant problem.

Det är inte nödvändigt att alla patienter får samtliga undersökningar. Det centrala är att metoderna väljs utifrån symtomen och de medicinska frågorna.

2. Var det ologiskt att Södertälje skickade dig till Karolinska Solna?

Det kan ha varit motiverat att skicka dig till ett universitetssjukhus för en komplex bedömning. Men om remissen i praktiken begränsades till proteslossning, trots att DT redan hade undersökt den frågan, är det rimligt att fråga vad remissen egentligen skulle åstadkomma.

Det finns tre möjliga situationer:

  • Södertälje misstänkte lossning men kunde inte fastställa den. Då kan en remiss till ett centrum med revisionskompetens vara motiverad, även om lossning ännu inte är bevisad.
  • DT visade inga tecken på lossning, men dina symtom kvarstod. Då behöver man skilja mellan att remittera för att få lossningsfrågan bedömd och att utreda andra orsaker till den svåra funktionsförlusten.
  • Remissen avsåg faktiskt bedömning inför en eventuell revisionsoperation. Då behöver mottagaren bedöma om det finns en operationsindikation och vilket problem som i så fall ska åtgärdas. Misstänkt lossning är inte samma sak som fastställd lossning eller ett beslut om reoperation.

En DT utan tecken på lossning utesluter inte alla mekaniska problem. Den kan exempelvis inte automatiskt utesluta rotationsfel eller ligamentär instabilitet, särskilt om undersökningen inte var utförd för att mäta rotation eller bedöma stabilitet.

3. Kunde Södertälje ha beställt undersökningarna själva?

Ja. En ortoped kan remittera till radiologi för en motiverad undersökning och kan också remittera patienten till en mer specialiserad ortopedisk enhet. Karolinskas egna remissanvisningar anger att remittenten ska beskriva frågeställningen och relevant anamnes så att radiologin kan bedöma och välja lämplig metod.

Det finns däremot ingen generell regel som säger att Södertälje alltid måste genomföra varje tänkbar undersökning innan en patient skickas till Karolinska. En remiss kan också syfta till att få hjälp att avgöra vilka undersökningar som behövs.

Det avgörande i ditt fall är därför inte enbart varför Södertälje skickade dig vidare, utan om remissen och den efterföljande bedömningen fångade hela den relevanta medicinska problematiken.

4. Den fråga jag skulle rikta mot second-opinion-bedömningen

Om du förbereder ett klagomål skulle jag formulera kärnfrågan så här:

Mot bakgrund av att DT redan hade utförts utan att påvisa proteslossning ifrågasätter jag varför den efterföljande bedömningen huvudsakligen tycks ha koncentrerats på just lossningsfrågan, trots min uttalade funktionsförlust och de övriga dokumenterade ortopediska omständigheterna. Jag begär att det granskas om bedömningen tog tillräcklig hänsyn till den tidigare tibiakondylfrakturen, kvarstående felställningar, LCL-skadan och frågan om knäets ligamentära stabilitet i relation till den insatta PS-protesen. Om uppdraget var begränsat till att bedöma lossning behöver det också klargöras varför den kvarstående, mycket allvarliga funktionsförlusten inte ledde till en bredare medicinsk bedömning eller en tydlig plan för fortsatt utredning.Min sammanfattande bedömning: Det är inte i sig fel att remittera till Karolinska för misstänkt proteslossning utan att lossningen redan är bevisad. Men om DT inte visade lossning och du ändå inte kunde belasta benet, är det en relevant fråga om den nya bedömningen verkligen tog sig an det kliniska huvudproblemet – eller bara upprepade en avgränsad frågeställning.

Om du fortfarande inte kan belasta benet alls och inte har fått en aktuell medicinsk bedömning bör du söka skyndsam ortopedisk bedömning, särskilt om tillståndet har försämrats.

vad frågas i remisen? Jag var rädd att den inehåller inte allt som behövs och personligen påpekar till ny medicinsk bedömnings läkare fakta från min jurnal som skulle vara relevanta verklig till motivering att han ska kolla ben underprotesen, och andra frågor som jag tycker är viktiga: rotation, kvarstående fellställningar, liggament status och om ps-protes är tillräcklig… här är svar från secondopinions läkare:

Besöksanteckning

2025-12-19 10:47

Antecknad av

Rikard Wedin (Läkare)H Ortopedi Mott

Nybesök

/cabe, medicinsk sekreterare

Remittent

Ferenc Schneider Ortopedmottagningen Södertälje sjukhus

Anamnes

Patient som bl a har en vänstersidig höftprotes sedan 2022. Ådrog sig en tibiakondylfraktur som opererades 220825 med platta och skruvar. Ersattes med en knäprotes 2024. Postoperativ slätröntgen visar gott läge av protesen och datortomografi knä med provokation visar inga tecken till lossning. Långvarig kraftig värk, dels från knät men även ifrån lår, underben och fot. Smärtteam inkopplat och har pågående fysioterapi. Patienten anser att orsaken till smärtan är associerad till felställning av ben och knäprotes och efterlyser ytterligare radiologiska undersökningar för att bekräfta detta. Patienten menar också att Posterior Stabilised knäprotes kan vara fel val och inte ge tillräcklig stabilitet om man inte har fungerande ledband vilket dock inte kan bekräftas vid dagens kliniska undersökning.

Status

Lokalstatus

Vänster ben: Diskret mjukdelssvullnad kring knät. ROM 0-100 grader. Ingen patologisk sidovackling i extension eller flexion. Huden distalt i underbenet lite rödaktig och det finns en påtaglig underbens- och fotsvullnad. Palpatoriskt mer känslig hud kring laterala delen av knäleden. Kan gå med kryckor men kommer till besöket i rullstol. Måttlig valgusställning i knät.

Bedömning

Noterar god stabilitet i knät och ser inga hållpunkter för att knäprotesen skulle vara vare sig lös eller felplacerad. Anamnes och status talar snarast för CRPS typ 1 (complex regional pain syndrome)(sympatisk reflexdystrofi). Ingen ortopedisk intervention eller ny undersökning är indicerad i nuläget utan fortsatt kontakt med smärtteamet. Fortsatt fysioterapi med rörelseträning, ev analgetika mot nervsmärta och psykologiskt stöd.

Åtgärd/planering

Inget planerat återbesök.

Remissvar till

Inrem. I sin tur skriver Ferenc:

Anteckning utan fysiskt möte

2025-12-22 15:12

Antecknad av

Ferenc Schneider (Läkare)STS – Ortopedmottagning

Anteckning

Aktuellt

Remissvar efter sekondopinion från KS Huddinge har anlänt.

Var god se i TC.

Inget ytterligare kirurgisk åtgärd/utredning bedöms ej rekomm. Vi avslutar ärendet.

Patienten ska få hjälp med smärtteam o psykolog via sin VC.

  1. De här två läkare avslutade mig helt från vården: ingen vårdcentral. akutmotagning eller en annnan ortoped kommer att gå emot eller ifrågosätta en så hög positionerad expert som dr wedin. även vid mistankar för substidence eller stressfraktur kan jag inte vända mig någonstans, ingen tror på mig utan de hänvisar till såna antäckningar i jurnalen. även om jag söker vårdutomlands kommer inte försäkringskassa att hjälpa mig då en crps diagnos även om antäckning visar ”snarast-wedin skrev den ord” alltså de har stängt alla mina väggar- jag uppfatar som aceptera situation, sitt hemma och lyd i tystnad- Frågan är nu vad har de gjort mot mig??? eller hur bevisar jag att det är inte tillräckligt och att vården brister, hjälp mig med rätt frågor och att realistik se vad som händer för jag kan ej tänka anorlunda än att det är mörkläggning- de är båda två vällmedvetna vad min fal handlar om, men låtsas att de inte vet

Ja. Utifrån remissen och Wedins besöksanteckning kan vi faktiskt besvara frågan betydligt mer konkret än tidigare.

Min bedömning är att Wedin gjorde en självständig klinisk bedömning, men att det dokumenterade underlaget inte visar att han fullständigt utredde det bredare mekaniska problem som framgår av remissen och din egen beskrivning.

Här är varför.

1. Remissen gällde mer än enbart proteslossning

Schneider skrev att du hade en lång historia med tibiakondylfraktur, sekundär posttraumatisk artros, avancerad instabilitet och ett otillfredsställande resultat efter knäprotesoperationen. Han begärde en second opinion och uppgav att kliniken saknade kompetens för knäprotesrevision. Även om den formella frågan var ”Proteslossning knäprotes?” beskrev remissen alltså ett bredare kliniskt problem.

2. Wedin bedömde stabiliteten kliniskt – men det är inte samma sak som att utreda all mekanik

Wedin noterade att DT inte visade lossning, att knät inte hade patologisk sidovackling vid undersökningen och att protesen inte föreföll felplacerad.

Men hans anteckning redovisar inte någon särskild rotationsmätning med DT, någon helbensmätning i stående eller en uttrycklig analys av hur den tidigare frakturens kvarstående felställning kunde påverka benets mekanik.

Det bevisar inte att hans bedömning var felaktig. Det visar däremot att en klinisk bedömning av stabilitet och en tidigare DT utan tecken på lossning inte i sig besvarar alla frågor om rotation, belastad axel och frakturrelaterad deformitet.

3. Den avgörande bristen kan därför formuleras konkret

Wedin drog slutsatsen att ytterligare undersökning inte var indicerad och att symtombilden snarare talade för CRPS typ 1. Men i den dokumenterade bedömningen framgår inte tydligt hur han kom fram till att de möjliga mekaniska orsakerna inte krävde ytterligare utredning.Det är den konkreta frågan: Var det medicinskt motiverat att avstå från fortsatt mekanisk utredning, trots den uttalade funktionsförlusten och det komplexa skadeförloppet?Det kan vi inte slutgiltigt avgöra enbart från dessa anteckningar. Men vi kan konstatera att motiveringen inte tydligt redovisas där.

Formulering till ditt klagomål

Trots att DT inte visade tecken på proteslossning kvarstod min uttalade funktionsförlust och mina mekaniska besvär. Den nya medicinska bedömningen konstaterade klinisk stabilitet och bedömde att ytterligare undersökning inte var indicerad, men av journalanteckningen framgår inte hur möjliga rotationsfel, den tidigare tibiakondylfrakturens kvarstående felställningar eller deras betydelse för benets belastade mekanik hade bedömts. Jag ifrågasätter därför om det kliniska huvudproblemet – min allvarliga funktionsförlust efter ett komplext ortopediskt skadeförlopp – verkligen blev tillräckligt utrett innan den fortsatta ortopediska utredningen avvisades och ärendet avslutades.

Min slutsats: Ja, du har en konkret grund för att ifrågasätta om bedömningen var tillräcklig. Det starkaste argumentet är inte att Wedin bevisligen hade fel, utan att journalen inte tydligt visar hur de centrala alternativa mekaniska förklaringarna bedömdes innan han avrådde från ytterligare undersökning.

kan vi separera brister hos dr wedin och dr shnaider eller

Ja. Det är faktiskt bättre att separera Rikard Wedins ansvar från Ferenc Schneiders ansvar, eftersom de hade olika roller, fattade olika beslut och ansvarar för olika delar av händelseförloppet. Då blir klagomålet mer precist och svårare att avfärda som ett allmänt missnöje med vården.

1. Rikard Wedin – den nya medicinska bedömningen på Karolinska

Här bör du fokusera på om den medicinska bedömningen var tillräckligt bred och om beslutet att inte utreda vidare var tillräckligt underbyggt.

Det som går att utläsa av hans anteckning är att han:

  • noterade att DT inte visade tecken på proteslossning;
  • genomförde en klinisk stabilitetsundersökning och fann ingen patologisk sidovackling;
  • bedömde att protesen inte föreföll lös eller felplacerad;
  • ansåg att symtombilden snarare talade för CRPS typ 1;
  • bedömde att ytterligare ortopedisk undersökning eller intervention inte var indicerad.

Det du kan ifrågasätta är att anteckningen inte tydligt redovisar hur han bedömde de övriga frågorna om rotationsfel, den tidigare tibiakondylfrakturens kvarstående felställningar och deras möjliga betydelse för benets mekanik. Kärnfrågan till Wedin: Var det medicinskt motiverat att avstå från ytterligare mekanisk utredning när dessa frågor inte uttryckligen klarläggs i bedömningen?Det är viktigt att inte påstå att han definitivt missade ett fel. Klagomålet bör handla om huruvida hans slutsats var tillräckligt underbyggd.

2. Ferenc Schneider – beslutet att avsluta den ortopediska vården

Här är frågan en annan. Schneider var remittent och hade behandlat dig tidigare. Den 22 december 2025 skrev han att inget ytterligare kirurgiskt ingrepp eller ytterligare utredning bedömdes rekommenderat och att ärendet avslutades.

Det du kan ifrågasätta är:

  • om han självständigt tog ställning till om Wedins bedömning besvarade de relevanta frågorna i det komplexa skadeförloppet;
  • om han bedömde behovet av fortsatt ortopedisk utredning när du fortfarande hade svår funktionsförlust;
  • om det fanns en tydlig medicinsk motivering för att avsluta den ortopediska kontakten utan ytterligare utredning;
  • om hänvisningen till smärtteam och psykolog innebar att de kvarstående ortopediska frågeställningarna lämnades obesvarade.

Vi kan inte utifrån den korta avslutningsanteckningen veta hur mycket Schneider övervägde självständigt. Därför bör kritiken riktas mot vad hans dokumenterade beslut visar och vilken motivering som saknas, inte mot antaganden om vad han tänkte.

Kärnfrågan till Schneider: Varför ansågs det medicinskt motiverat att avsluta det ortopediska ärendet utan att det tydligt framgår hur de kvarstående mekaniska frågeställningarna hade bedömts?

3. Färdig text till klagomålet

Separata frågor om den medicinska bedömningen och beslutet att avsluta vården

Rikard Wedin, Karolinska Huddinge: Jag ifrågasätter om den nya medicinska bedömningen var tillräckligt omfattande. Trots att DT inte visade tecken på proteslossning kvarstod min uttalade funktionsförlust och mina mekaniska besvär. Wedin bedömde knät kliniskt som stabilt och ansåg att ytterligare undersökning inte var indicerad, men det framgår inte tydligt av anteckningen hur möjliga rotationsfel, den tidigare tibiakondylfrakturens kvarstående felställningar eller deras betydelse för benets belastade mekanik hade bedömts innan ytterligare utredning avvisades. Jag begär att det granskas om slutsatsen att ingen ytterligare ortopedisk utredning behövdes var tillräckligt medicinskt underbyggd.

Ferenc Schneider, Södertälje sjukhus: Den 22 december 2025 avslutade Schneider mitt ortopediska ärende med hänvisning till second-opinion-bedömningen och angav att ytterligare kirurgisk åtgärd eller utredning inte rekommenderades. Av den korta avslutningsanteckningen framgår inte hur han självständigt bedömde om de kvarstående mekaniska frågeställningarna hade blivit tillräckligt utredda, eller på vilka medicinska grunder fortsatt ortopedisk utredning inte ansågs nödvändig trots min allvarliga funktionsförlust. Jag begär att även detta beslut granskas separat, inklusive om det fanns en tillräcklig medicinsk grund för att avsluta den ortopediska vården.

Den samlade frågan: Jag begär att det skiljs mellan kvaliteten på den nya medicinska bedömningen och beslutet att därefter avsluta den ortopediska vården. Det behöver klarläggas om de centrala mekaniska frågeställningarna faktiskt bedömdes tillräckligt och, om så inte skedde, varför ingen fortsatt utredning ordnades.

Varför denna uppdelning är viktig

Du anklagar inte båda läkarna för exakt samma sak. Du begär granskning av två skilda beslut:

  • Wedin: Var den medicinska bedömningen och motiveringen till att avstå från ytterligare undersökningar tillräcklig?
  • Schneider: Var beslutet att avsluta den ortopediska vården medicinskt välgrundat när de andra frågeställningarna fortfarande förefaller obesvarade?
  • Wedin: Da li su medicinska procena i obrazloženje za odustajanje od daljih pregleda bili dovoljni? Schneider: Da li je odluka o prekidu ortopedskog lečenja bila medicinski opravdana s obzirom na to da određeni problemi i dalje deluju nerešeno

Det ger en tydlig ansvarskedja utan att påstå att någon av läkarna medvetet dolde en skada. Om du senare vill argumentera för att hanteringen sammantaget utgör en mörkläggning, blir det också lättare att visa exakt vilka handlingar och beslut som ligger till grund för din misstanke.

min huvudproblem: ingen läkare nånsin erände tydlig rotation i hela benaxel (höft-knä-fot eller något annat) Genom att samla alla läkarens antäckningar, radiologiska utalande och allt från jurnal har jag kommit på det själv, speciellt med mina symptom. Åt andra sidan läkare hade bara en motiv att tysta mig och inte vecka frågor upp. det var inte dialog utan monologer- jag pratar en sak- de bara försöker motbevisa mig. frågan är nu inte om jag har rätt eller fel för jag vet att jag har rätt- kankse inte i allt men de vill inte underöka mig. frågan är hur du kan hjälpa mig

Jag kan hjälpa dig – men jag tror att vi behöver ändra arbetssätt nu. Du har redan lagt enormt mycket tid på att läsa journaler, jämföra röntgenutlåtanden, granska operationsberättelser och försöka förstå vad som hänt. Du behöver inte ännu en lång text som återberättar allt. Du behöver en strategi som gör det svårt för vården att gå förbi den centrala frågan utan att ta ställning till den.

Jag hör också vad du säger om kontakten med läkarna: du försöker beskriva ett mekaniskt problem, men upplever att svaren i stället handlar om att förklara varför dina symtom inte visar det du misstänker. Det kan göra att själva frågan aldrig blir ordentligt prövad.

Jag kan inte på förhand slå fast att hela benet är felroterat eller att läkarna medvetet har försökt tysta dig. Men vi behöver inte bevisa något av det för att formulera en konkret begäran om att den mekaniska frågeställningen ska bedömas på ett adekvat sätt.

Din huvudfråga behöver inte vara ”har jag rätt eller fel om rotationen?”. Den kan vara: ”Har rotationsförhållandena och hela benets mekanik faktiskt undersökts tillräckligt för att kunna avfärdas som förklaring till min funktionsförlust?”Det är en mycket mer precis fråga – och den går att granska mot journalerna.

Så här kan jag hjälpa dig konkret

Jag föreslår att vi slutar försöka få in hela historien i varje text och i stället bygger ett klagomål med en enda huvudlinje.

Har vården tillräckligt utrett möjligheten att en mekanisk felställning eller rotationsavvikelse i höft–knä–fot-kedjan bidrar till min svåra funktionsförlust, innan man bedömde att ytterligare ortopedisk utredning inte var indicerad?

Sedan bygger vi bevisningen i fyra delar:

  1. Vad som är dokumenterat: tidigare fraktur, uppgivna felställningar, LCL-skada, knäprotesoperation, nuvarande funktionsförlust och genomförda undersökningar.
  2. Vad som faktiskt har undersökts: exempelvis DT med provokation avseende lossning och klinisk stabilitetsundersökning.
  3. Vad som fortfarande är obesvarat: om rotationsförhållanden och belastad benaxel har bedömts tillräckligt, samt vilken betydelse frakturens kvarstående läge och ligamenten kan ha.
  4. Vilka beslut som behöver granskas: varför Wedin avrådde från ytterligare utredning och varför Schneider därefter avslutade ärendet.

Vi kan därefter göra en separat bilaga med de viktigaste journalcitaten och datumen. Då behöver du inte återberätta allt i huvudtexten. En granskare ska kunna följa din argumentation från dokumenterat fynd till obesvarad fråga och sedan till det beslut du ifrågasätter.

Det finns också en praktisk skillnad mellan instanserna: Patientnämnden kan hjälpa dig att få svar från vården, medan IVO bedömer om ett klagomål faller inom ramen för deras tillsyn. IVO utreder inte alla klagomål och handlägger normalt inte händelser som är äldre än två år.

En sak vill jag att vi håller fast vid

Du behöver inte tona ned hur allvarligt du upplever det som hänt. Du får skriva att du misstänker mörkläggning. Men vi ska samtidigt visa exakt vilka beslut, uteblivna undersökningar och dokumenterade omständigheter som har lett till misstanken. Då blir det möjligt att granska mer än bara din upplevelse av bemötandet.

Och eftersom ditt fall gäller både en möjlig medicinsk komplikation och hur vården har hanterat den, ska vi inte låta klagomålet ersätta behovet av en aktuell medicinsk bedömning. Om du fortfarande inte kan belasta benet bör du söka skyndsam vård.

Mitt förslag till nästa steg: Vi börjar med att skapa en kort, tydlig tidslinje över de viktigaste händelserna från frakturen 2022 till beslutet att avsluta ortopedärendet i december 2025. Sedan kopplar vi varje händelse till den konkreta fråga som fortfarande saknar svar. Det ger dig en stabil grund för resten av klagomålet.

Har Asle Hesla ett ansvar?

Ja, han kan ha ett ansvar för remisshanteringen – men det beror på hans faktiska befattning och delegation.

Det är viktigt att skilja mellan att vara sektionschef och att vara verksamhetschef. Enligt Socialstyrelsen har verksamhetschefen ett övergripande ansvar för verksamheten och dess rutiner. En sektionschef kan också ha delegerade ledningsuppgifter, men titeln ensam visar inte vem som ansvarade för just din remiss.

Om Hesla kände till din tidigare invändning mot Wedin och hade ansvar eller inflytande över hur din nya remiss hanterades, är det rimligt att begära ett svar på om den omständigheten beaktades. Men vi kan inte utifrån det du berättat fastställa att Hesla personligen fattade beslutet att remissen skulle till Wedin.

Vad du bör begära att Karolinska klargör

Jag skulle fokusera på dokumenterbara fakta, inte börja med att anklaga någon för jäv.

Jag begär ett skriftligt klargörande av hur min egenremiss handlades och varför den åter hänvisades till Dr Wedin, trots att jag redan tidigare hade framfört klagomål avseende hans bedömning.

Jag önskar få svar på följande frågor:

  1. Vilken funktion eller befattningshavare gjorde den medicinska remissbedömningen?
  2. Vem fattade beslutet om att remissen skulle handläggas av Dr Wedin?
  3. Dokumenterades remissbedömningen och den medicinska prioriteringen?
  4. Var min tidigare invändning mot Dr Wedin känd vid remissbedömningen, och beaktades den när ärendet fördelades?
  5. Vilken funktion hade sektionschef Asle Hesla i handläggningen, och vilket ansvar hade han för att säkerställa en korrekt och saklig process?

Jag önskar att svaret grundas på den faktiska handläggningen och tillhörande dokumentation, inte enbart på en allmän beskrivning av verksamhetens rutiner.

Region Stockholms regler anger att remissbedömningen och den medicinska prioriteringen ska dokumenteras. De anger också att remissmottagaren ansvarar för de undersökningar och utredningar som behövs för att handlägga och besvara remissen.

Min slutsats: Det mest relevanta är att få klarlagt vem som gjorde vad och på vilket underlag. Om dokumentationen sedan visar att din tidigare invändning ignorerades, att rutiner inte följdes eller att beslutet saknade en tillräcklig medicinsk motivering, har du ett konkret underlag att föra vidare.

Att remissen hamnade hos Wedin är däremot inte ensamt bevis för jäv eller för att Hesla personligen fattade ett felaktigt beslut.

vi sliper frågan hur det var, koncentrear vem har ansvar nu när jag påpekade det för de. inte gå bakom i tidetn utan se vem kan ändra historia nu att remis hamnar hos en ny läkare

Vem kan ändra fördelningen nu?

  • Den ansvariga verksamhetschefen har det övergripande ansvaret för att remissrutinerna fungerar. Region Stockholms remissregler anger uttryckligen detta ansvar. Socialstyrelsen+1
  • Den som har mandat att fördela eller ompröva remissen kan behöva fatta det konkreta beslutet om en annan läkare ska bedöma den.
  • Asle Hesla kan du begära ett direkt besked från om hans roll omfattar detta ansvar. Jag kan inte fastställa hans exakta delegation utifrån den information som finns här.

Det du vill uppnå nu är alltså inte att utreda den tidigare fördelningen, utan att få en ny medicinsk bedömare innan ytterligare beslut fattas i ditt ärende.

Du kan skriva så här:

Begäran om omfördelning av remiss till annan ortoped

Jag har redan framfört invändningar mot Dr Wedins tidigare bedömning. Jag begär därför att min egenremiss nu omprövas av ansvarig funktion och fördelas till en annan ortoped med relevant kompetens, som självständigt kan bedöma mitt nuvarande tillstånd och behov av fortsatt utredning.

Jag begär inte en historisk redogörelse för hur remissen tidigare fördelades. Jag begär att ansvarig chef eller annan behörig beslutsfattare nu tar ställning till om remissen kan överföras till en annan läkare.

Vänligen bekräfta vem som har mandat att fatta detta beslut och se till att min begäran når den personen.

Min begäran gäller en självständig medicinsk bedömning och ställningstagande till fortsatt utredning och behandling.

Mitt råd: Skicka detta direkt till Hesla och be samtidigt om att det vidarebefordras till den verksamhetschef som faktiskt har mandat att besluta. Då riktar du frågan mot det som kan förändras nu, utan att fastna i en diskussion om vem som gjorde vad tidigare.

min remis hamnade hos Rüdiger Weiss (verkar att han kollar först på de) men han vidare befodrade det till wedin

Då blir ansvarsfördelningen tydligare. Om Rüdiger Weiss först bedömde din egenremiss och sedan vidarebefordrade den till Dr Wedin, är det i första hand viktigt att få klarhet i vem som nu har mandat att ändra den fördelningen.

Det betyder inte automatiskt att Weiss ensam fattade det slutliga beslutet eller att Asle Hesla saknar ansvar. Men du kan rikta din begäran till båda utan att behöva utreda historiken.

Jag skulle formulera det så här:

Begäran om att min remiss fördelas till en annan ortoped

Min egenremiss har först bedömts av Rüdiger Weiss och därefter vidarebefordrats till Dr Wedin, vars tidigare bedömning jag redan har invänt mot.

Jag begär nu att ansvarig beslutsfattare omprövar remissfördelningen och ser till att min begäran om en självständig medicinsk bedömning handläggs av en annan ortoped med relevant kompetens.

Jag önskar inte att min begäran enbart återförs till den läkare vars tidigare bedömning jag ifrågasätter. Jag ber därför ansvarig chef att ta ställning till hur en ny och självständig bedömning kan säkerställas.

Vänligen bekräfta vem som ansvarar för beslutet om remissfördelning och hur min begäran kommer att handläggas.

Praktiskt: Skicka detta till Rüdiger Weiss och kopiera Asle Hesla. Då får den som hanterade remissen först möjlighet att agera, samtidigt som sektionschefen får kännedom om att du nu begär en annan fördelning. Det är ett tydligt sätt att begära förändring utan att påstå att någon redan har brutit mot reglerna.

jag skickade brev till läkaren Ferenc Schneider Skickades: 2025-10-17 03:54 Den brev finns i inkörgen på 1177 södertälje sjukhus vägrar att skriva in den brev i min jurnal och i inkörgen sparas den i 2 år. Det betyder att brev kommer att försvinna. vad kan jag göra och är det rätt att de vägrar. vem kan skriva den i min jurnal: Skickat

Vill ha kontakt med

Välj yrkeskategori:

Läkare

Ange namnet på den vårdpersonal som du vill ha kontakt med:

Ferenc Schneider

Kan du acceptera en annan vårdpersonal än den du begärt?

Nej

Anledning till kontakt

Här kan du lämna ett meddelande eller beskriva varför du önskar bli kontaktad. OBS! Du kan ej ta upp akuta ärenden här:

Formell begäran om remiss till Universitetssjukhus Bakgrund: Felaktig förutsättning för operation Min protesoperation motiverades med posttraumatisk artros. Jag har dock konsekvent hävdat att denna diagnos var ofullständig, och att den underliggande orsaken alltid varit den felaktigt läkta tibiakondylfrakturen från 2022 med en 6 mm depression och 1 cm felställning (DT 2023-10-09). Jag godtog operationen i tron att denna strukturella defekt skulle korrigeras, baserat på förklarningar om att felställningar ”skärs bort” vid protesoperationer. Nuvarande tillstånd: Katastrofalt resultat Efter operationen har min situation förvärrats dramatiskt. Smärtan är outhärdlig och varje försök att belasta benet leder till en funktionell kollaps. Tillståndet är så svårt att amputation har blivit en realistisk övervägande för att kunna återfå en grundläggande livskvalitet. Operationsberättelsens: vill veta sanning Eftersom jag aldrig fått ett tydligt svar på hur mycket som togs bort, eller om själva frakturområdet verkligen korrigerades, har jag idag läst operationsberättelsen mycket noggrant – och den ger mig en helt annan bild än den jag tidigare fått. Jag vill därför förstå vad som faktiskt gjordes, om den tidigare tibiaskadan verkligen åtgärdades, och i vilken omfattning. Det känns avgörande för att förstå varför benet fortfarande saknar bärighet och varför varje försök till belastning leder till samma typ av kollaps. Mina frågor: Kan du ge mig en tydlig försäkran om att felställningen faktiskt ”sågades bort”, eller att jag har missuppfattat situationen igen? Samtidigt undrar jag hur det kommer sig att flera läkare, när de ser på de postoperativa röntgenbilderna, påstår också att den ”sågades bort” Anser ni att det är god klinisk sed att genomföra en så komplex operation på ett så dålig och instabilt benunderlag – utan att först erbjuda patienten en fullständig utredning och eventuella alternativ, såsom rekonstruktiv kirurgi? Anser ni att ert ansvar för min vård upphör i de

Ange om du vill bli kontaktad på annat sätt

Du kommer att få ett svar i din inkorg. Vill du även bli kontaktad på annat sätt, ange hur (t ex via telefon). Ange även om det är någon tid som inte passar:

Anser ni att ert ansvar för min vård upphör i det ögonblick ni konstaterar att ni ”inte har något mer att tillföra” – trots att den ursprungliga skadan inte åtgärdats, och mitt tillstånd har försämrats? Varför nekades jag gång på gång vidare undersökningar med motiveringen att ”det behövs inte”? Hur såg tibias diastas och övriga relevanta skador ut vid operationstillfället jämfört med DT-undersökningen 2023-10-09? Upplevde du att skadan såg mer omfattande ut än förväntat när du öppnade benet? Hade jag någon reell chans att rehabilitera mig under dessa två år enbart med träning, trots fullständig avsaknad av främre korsband och utan att något av de grundläggande villkoren för rehabilitering – smärtfri led, full ledrörlighet, stabilitet och rakt ben – någonsin uppnåddes? Är svaret ur medicinsk synvinkel nej under de förutsättningarna? Vem ta emot en patient med en misslyckad knäprotes på ett extremt dåligt benunderlag med stor benförlust, som kräver en komplex rekonstruktion? Först nu inser jag att jag troligen kommer att förbli invalidiserad. Jag hade aldrig en rättvis chans – min kamp för att få veta sanningen och få korrekt vård i rätt tid har varit en kamp mot ett system som i praktiken offrat mitt liv. Jag har ifrågasatt mig själv, min upplevelse och mitt förnuft, trots att allt jag begärde var grundläggande: en MR- eller DT-undersökning som kunde bekräfta eller utesluta mina misstankar. Dr. Rutger, dr. Hyllin, och Åsa Elfving bör veta vilket resultat deras beslut och behandlingen lett till. Jag kräver ett fullständigt och skriftligt svar på dessa frågor, samt en omedelbar remiss till en specialistsjukhus för utredning av revisionskirurgi. Min nuvarande situation är ett direkt resultat av att den underliggande orsaken – den strukturella skadan i tibia – inte åtgärdades och att allt dröjde så mycket.

Det här brevet är viktigt att hantera på två separata sätt: dels frågan om brevet ska journalföras, dels hur du säkerställer att det inte försvinner från 1177:s inkorg.

Du skickade det den 17 oktober 2025 till läkaren Ferenc Schneider via 1177. Brevet innehåller inte bara allmänna synpunkter, utan konkreta medicinska frågor om din tidigare fraktur, knäprotesoperationen, din kraftigt försämrade funktion och en begäran om remiss till ett universitetssjukhus.

Det finns dock en viktig juridisk skillnad: att ett meddelande finns i 1177:s inkorg innebär inte automatiskt att hela meddelandet måste kopieras ordagrant in i patientjournalen. Samtidigt får en vårdgivare inte bortse från relevant information som behövs för en god och säker vård bara för att den kommit via ett meddelande.

1. Har de rätt att vägra journalföra brevet?

Inte utan vidare, men du har inte heller en ovillkorlig rätt att kräva att hela brevet kopieras ordagrant in i journalen.

Enligt 3 kap. 6 och 9 §§ patientdatalagen ska journalen innehålla uppgifter som behövs för en god och säker vård, och relevanta uppgifter ska föras in så snart som möjligt. Socialstyrelsens föreskrifter anger dessutom att journalen i förekommande fall ska innehålla relevant inkommande och utgående information.

I ditt brev finns flera uppgifter som kan vara relevanta för vården, bland annat:

  • Din kraftigt försämrade belastningsförmåga och svåra smärta.
  • Dina frågor om hur tibiakondylfrakturen och felställningen hanterades vid knäprotesoperationen.
  • Din begäran om en ny specialistbedömning och remiss till ett universitetssjukhus.
  • Dina frågor om fortsatt vårdansvar och behovet av ytterligare utredning.

Det är därför rimligt att begära att Södertälje sjukhus klargör hur brevet har dokumenterats och hur de vårdrelevanta uppgifterna har tagits om hand.

Viktigt: Det är skillnad mellan att kräva att hela brevet återges ordagrant och att kräva att relevanta uppgifter, dina vårdönskemål och vårdens ställningstaganden dokumenteras på ett korrekt sätt.

2. Vem kan se till att brevet journalförs?

Du behöver inte få just Ferenc Schneider att skriva in brevet själv.

  • Schneider eller annan behandlande läkare kan dokumentera relevanta uppgifter och sitt medicinska ställningstagande.
  • Annan behörig vårdpersonal kan dokumentera uppgifter inom ramen för sina arbetsuppgifter.
  • Verksamhetschefen eller den funktion som ansvarar för journalrutinerna kan ombes att säkerställa att frågan hanteras enligt vårdgivarens rutiner. Det betyder inte att chefen själv måste skriva journalanteckningen. Socialstyrelsen+1

3. Gör detta nu för att skydda brevet

Jag skulle inte vänta på en diskussion om vem som hade rätt.

  1. Spara brevet utanför 1177. Ta skärmbilder som visar meddelandet, mottagaren och datumet. Om möjligt, spara eller skriv ut hela meddelandet som PDF.
  2. Skicka en separat, formell begäran till verksamhetschefen för ortopedin och be att brevet från den 17 oktober 2025 bevaras och hanteras som relevant inkommande information.
  3. Be om skriftlig bekräftelse på om brevet har journalförts, bifogats journalen eller på annat sätt registrerats.
  4. Om de vägrar, be om en skriftlig motivering som anger hur de bedömt journalföringsskyldigheten och hur originalmeddelandet kommer att bevaras.

Att ett meddelande finns kvar i 1177 är inte en garanti för att det kommer att finnas kvar där permanent. Därför är det klokt att säkra en egen kopia redan nu.

Förslag på brev till verksamhetschefen

Jag begär att Södertälje sjukhus säkerställer att mitt meddelande till Ferenc Schneider, skickat via 1177 den 17 oktober 2025 kl. 03.54, bevaras och hanteras i enlighet med gällande regler för journalföring och informationshantering.

Meddelandet innehåller väsentliga uppgifter om mitt hälsotillstånd, min kraftigt försämrade belastningsförmåga, frågor om tidigare kirurgiska ingrepp samt en uttrycklig begäran om vidare specialistbedömning och remiss.

Jag har uppfattat att sjukhuset inte har journalfört brevet och att meddelandet finns kvar i 1177 inkorg, där det riskerar att gallras efter två år.

Jag begär därför att ni:

  1. Säkerställer att de uppgifter i meddelandet som är relevanta för min vård och behandling dokumenteras i patientjournalen, i enlighet med patientdatalagen och tillämpliga föreskrifter.
  2. Säkerställer att originalmeddelandet bevaras eller registreras på ett lämpligt sätt innan det eventuellt gallras ur 1177.
  3. Bekräftar om brevet har journalförts eller bifogats min journal och, om så inte har skett, förklarar hur ni har bedömt journalföringsskyldigheten.
  4. Om ni anser att brevet inte ska journalföras eller bevaras på det begärda sättet, lämnar en skriftlig motivering och klargör hur den vårdrelevanta informationen ändå kommer att dokumenteras.

Min begäran gäller korrekt dokumentation och bevarande av information som kan ha betydelse för min vård, inte att jag själv ska bestämma innehållet i en medicinsk journalanteckning.

Vänligen bekräfta skriftligen hur ärendet kommer att hanteras.

Om sjukhuset inte hanterar begäran kan du vända dig till Patientnämnden i Region Stockholm för hjälp att få ett svar från vårdgivaren. Om du därefter vill anmäla en möjlig brist i journalföringen kan frågan också tas upp med IVO, men IVO avgör själv om den ska utredas.

En sista viktig skillnad: även om hela brevet inte återges ordagrant ska relevanta uppgifter om ditt tillstånd, dina vårdönskemål och vårdens ställningstaganden dokumenteras när reglerna kräver det. Det är den frågan du bör hålla fast vid.

Ja — jag tycker absolut att brevet är värt att spara, både i original och som en del av din dokumentation inför en eventuell anmälan till IVO, ett ersättningsärende hos Löf och en ny, oberoende ortopedisk bedömning.

Det betyder inte att brevet i sig bevisar att vården gjort fel. Dess värde ligger i att det kan visa vad du berättade, vilka frågor du ställde, hur allvarligt du beskrev din situation och vilken hjälp du bad om — och när du gjorde det.

Vad brevet kan hjälpa dig att visa

1. När sjukhuset fick kännedom om dina problem

Om meddelandet skickades den 17 oktober 2025 kan det hjälpa dig att visa att du redan då beskrev svår smärta, kraftigt nedsatt belastningsförmåga och en mycket allvarlig funktionsförlust. Det är särskilt användbart om någon senare hävdar att problemen inte framfördes eller blev kända förrän långt senare.

2. Vilka medicinska frågor du bad om att få utredda

Brevet kan visa att du tog upp den gamla tibiakondylfrakturen, felställningen på DT, knäprotesens resultat och behovet av vidare specialistbedömning. Det kan hjälpa en oberoende ortoped att förstå vilka frågor som var obesvarade redan då.

3. Hur sjukhuset hanterade din begäran

Om du kan visa att brevet togs emot men att dina konkreta frågor inte besvarades, eller att ingen tydlig plan för fortsatt utredning eller remiss följde, kan det vara relevant för en granskning av vårdens handläggning. Det behöver dock bedömas tillsammans med journalen och övrig korrespondens.

Brevet kan jämföras med journalanteckningar, remissvar och beslut om att inte gå vidare med ytterligare ortopedisk åtgärd. Om viktiga symtom eller frågor saknas i journalen kan brevet hjälpa dig att identifiera vad som inte dokumenterades — utan att det automatiskt bevisar att journalföringen varit felaktig.

Hur starkt är brevet som bevis?

Vad du vill visaBrevets möjliga värde
Att du slog larm om svåra symtomStarkt, om avsändare, datum och innehåll kan verifieras
Att du begärde en ny specialistbedömningViktigt, om begäran framgår tydligt
Att sjukhuset kände till problemenViktigt, särskilt om det finns leverans- eller läskvitto eller ett svar
Att vården gjorde ett medicinskt felInte tillräckligt ensamt – kräver medicinsk bedömning av journaler, bilder och vårdförlopp
Att journalföringen brastMöjligt underlag, men det måste bedömas vilka uppgifter som borde ha dokumenterats och hur meddelandet hanterades

Patientdatalagen anger att journalen ska innehålla uppgifter som behövs för god och säker vård. Socialstyrelsens föreskrifter tar också upp bland annat patientens vårdönskemål och relevant inkommande och utgående information. Det innebär inte automatiskt att varje meddelande måste kopieras ordagrant till journalen.

Vad du bör göra nu

  1. Spara originalet från 1177. Ta skärmbilder där datum, klockslag, mottagare och hela texten syns. Spara gärna som PDF och behåll en separat säkerhetskopia.
  2. Spara eventuella svar eller tecken på att meddelandet lästs. Det kan vara avgörande för att visa vad sjukhuset faktiskt fick del av.
  3. Begär skriftligt besked från Södertälje sjukhus om meddelandet finns i deras system, om relevanta uppgifter har journalförts och hur originalet hanteras om 1177-meddelandet gallras.
  4. Använd brevet som en bilaga i din tidslinje. Hänvisa till det i ett klagomål till vårdgivaren och, om det blir aktuellt, i en IVO-anmälan. IVO rekommenderar att klagomålet först framförs till vårdgivaren. IVO.se+1

Min viktigaste rekommendation

Spara brevet även om sjukhuset aldrig journalförde det. En kopia som du själv har bevarat kan fortfarande vara värdefull dokumentation. Att brevet eventuellt saknas i journalen gör det inte värdelöst — men du bör inte heller dra slutsatsen att det medvetet har utelämnats utan att först få klarhet i hanteringen.

Det mest användbara är att senare kunna lägga brevet bredvid journalanteckningen från den 22 december 2025, där det enligt din beskrivning antecknades att ingen ytterligare kirurgisk åtgärd rekommenderades. Då kan man jämföra vad du hade begärt, vad sjukhuset faktiskt bedömde och vilka skäl som dokumenterades. Det är en konkret fråga som en oberoende granskare kan undersöka.

stämmer detta: Om lårkombinationen (femurdelen) eller underbenskombinationen (tibiadelen) är roterad bara 3 till 5 grader fel i förhållande till varandra eller till din höft, blir knät mekaniskt låst när du försöker sträcka eller belasta det.

Påståendet har en medicinskt rimlig kärna, men det är för kategoriskt formulerat. En rotationsfelställning på 3–5 grader kan vara relevant vid en knäprotes, men man kan inte säga att den automatiskt gör att knät blir mekaniskt låst vid sträckning eller belastning.

Det är viktigt att skilja mellan tre saker:

  • Rotationsfelställning: lårbenskomponenten (femurkomponenten) eller skenbenskomponenten (tibiakomponenten) är roterad i förhållande till anatomiska referenspunkter.
  • Mekaniskt hinder: något hindrar faktiskt knäleden från att röra sig normalt.
  • Upplevd låsning eller blockering: knät känns som om det fastnar, tar stopp eller inte går att belasta normalt. Det kan ha flera orsaker, bland annat smärta eller instabilitet.

Rotationsfelställning kan påverka knäskålens spårning, ledens biomekanik, mjukdelarnas balans och funktionen. Men symtomen beror på vilken komponent som är roterad, åt vilket håll, hur mycket, hur komponenterna ligger i förhållande till varandra och vilka andra felställningar eller stabilitetsproblem som finns.

Vad säger forskningen om just 3–5 grader?

  • En inåtrotation på omkring 3 grader av femurkomponenten har i vissa studier kopplats till förändrad knäskålsspårning. Det betyder inte att alla med en sådan avvikelse får symtom. PMC+1
  • Felrotation av femur- eller tibiakomponenten kan förekomma vid smärtsamma knäproteser och har kopplats till exempelvis stelhet, instabilitet och problem med knäskålens rörelse. Sambanden varierar mellan patienter och studier. PubMed+1
  • Det finns ingen universell gräns på 3–5 grader som bevisar att knät är mekaniskt låst eller att en protes måste revideras. Mätmetod och anatomiska referenspunkter spelar också roll. PubMed+1

Vad betyder detta i ditt fall?

Med din beskrivning av uttalad valgus, att knät ger vika, kraftigt försämrad belastningsförmåga och begränsad sträckning eller rörlighet är det rimligt att be om en systematisk bedömning av flera möjliga orsaker. Symtomen bevisar inte rotationsfel, men de bör inte heller automatiskt förklaras med enbart smärta.

En relevant fråga till en specialist är om det behövs DT med ett särskilt rotationsprotokoll för både femur- och tibiakomponenten, tillsammans med bedömning av komponenternas läge, benställning, stabilitet och eventuella benförändringar. En systematisk översikt rekommenderar 3D-DT som en mer tillförlitlig metod för rotationsmätning än vanlig röntgen eller 2D-DT.

En mer korrekt formulering av ditt ursprungliga påstående skulle vara:

Även en relativt liten rotationsfelställning av femur- eller tibiakomponenten kan påverka knäprotesens biomekanik och bidra till smärta, stelhet, instabilitet eller störd knäskålsspårning. Om knät upplevs som blockerat eller inte kan sträckas normalt behöver orsaken utredas; rotationsfelställning kan vara en möjlig förklaring, men graden ensam fastställer inte diagnosen.

Det är en medicinskt mer hållbar formulering, även om den används i ett klagomål eller en begäran om vidare utredning.

kan du beskriva bätre vad knä låst sig med ps-protes känns. alltså symptom hur jag vet om knä på någon sätt låser sig med enkla ord

Ja. När man har en PS-knäprotes (posterior stabilized) kan man uppleva att knät låser sig, tar stopp eller inte går att styra normalt. Men det är viktigt att skilja på hur det känns och vad som faktiskt orsakar det.

Hur känns det när knät verkar låsa sig?

"Top 5 Mistakes After Knee Replacement: What to Avoid During Recovery" | Miss Ella McAleese | Search MSK Doctors

1. Knät tar stopp när du försöker sträcka det

Du försöker räta ut benet, men det känns som om något tar emot inuti knät. Benet kommer inte längre, trots att du försöker. Det kan kännas som ett hårt stopp eller som att rörelsen inte går igenom.

JOPA Clinic - ortopedia i rehabilitacja Toruń, fizjoterapeuci, ortopeda, urolog, neurolog, dietetyk, EMG, USG bioderek, trener przygotowania motorycznego - Endoproteza kolana

2. Knät fastnar när du ska resa dig eller stå

När du reser dig från en stol eller försöker räta upp benet känns det som om knät inte kommer igenom rörelsen. Du måste ändra ställning eller avlasta benet för att komma vidare.

Physical Rehabilitation Center Near Ville Platte, LA | Acadiana Rehabilitation Hospital

Rörelsen går inte jämnt. Det känns som att något hakar fast, tar emot eller plötsligt släpper. Ibland kan det göra ont precis när det händer.

Understanding and Managing a Rehabilitation Flare-Up

4. Knät går nästan att röra, men du kommer inte vidare

Du kan kanske böja eller sträcka en bit, men sedan känns det stopp. Ibland kan smärtan vara så stark att du inte vågar eller klarar att fortsätta. Det är inte samma sak som ett bevisat mekaniskt hinder.

Tre olika saker som lätt blandas ihop

Så känns detVad det kan innebära
Benet tar tvärt stopp och rörelsen inte går vidareMöjligt mekaniskt hinder
Det gör så ont att du inte kan räta ut benetSmärtbetingad rörelsebegränsning
Knät viker sig eller känns som om det inte hållerInstabilitet – inte samma sak som låsning

Vad har PS-protesen med saken att göra?

En PS-protes har en särskild mekanism med en tapp på lårbensdelen och en upphöjning på underbensdelen som samverkar under rörelsen. Den ersätter en del av korsbandens funktion, men den ska inte normalt låsa knät. Om komponenternas läge, mjukdelarnas balans eller andra mekaniska förhållanden inte fungerar bra kan knät däremot få problem med rörelse och stabilitet.

Jag vill gärna förstå hur det känns för dig

Vilket av följande stämmer bäst när du försöker sträcka eller belasta ditt vänstra knä?

1. Vad händer med knät?Det tar stopp – jag kan inte sträcka längre.Smärtan hindrar mig från att sträcka eller röra det.Knät viker sig eller känns som om det inte håller.Det hakar upp sig, rycker till eller släpper plötsligt.Flera av dessa händer.

2. När märker du det mest?När jag ligger eller sitter och rör benet.När jag står eller försöker belasta benet.När jag reser mig eller går från böjt till rakt knä.Nästan hela tiden, även utan belastning.

Beskriv mina symtom

Om knät plötsligt har blivit blockerat, du inte kan belasta det alls eller smärtan och svullnaden snabbt ökar bör du söka vård skyndsamt. Försök inte tvinga knät igenom ett stopp.

Det hakar upp sig, rycker till en vis vinkel laterart vid böjning ca 30 grader, jag kan inte rätta till fultändig, böjning max 90 gradet samt alla rörelse måste jag kontrolera och göra de väldig försiktig och sakta anar skadar jag mig. behöver inte vara helt förkninpad bara med ps.protes utan till tidigare laterat tibiakondyl fraktur som växte i malunion samt hanske till LCL. kan ej gissa exakt men något knakar vid minsta rörelse i benet på laterat sida under protesen, som att något rör sig inuti. som att något sitter löss- eftersom det är under själva protesen vad kan det vara. känner det även när jag sitter i rolstol i bilen om det är skakningar. kan ej säga att det är enorm ont utan snarare välldigt obehaglig hjälp mig med en tydlig beskrivning ockå

Det är viktigt att återge detta tydligt utan att i förväg slå fast att en protesdel är lös. Klick och ljud kan förekomma efter en knäprotes, men upphakningar, rörelsebegränsning och instabilitet behöver bedömas i sitt sammanhang.

Förslag på tydlig symtombeskrivning

Jag upplever återkommande upphakningar och ryckningar på knäts laterala (yttre) sida vid böjning till cirka 30 grader. Knät kan inte sträckas helt och böjförmågan är begränsad till cirka 90 grader.

Även vid mycket små rörelser hörs eller känns knakningar på knäts utsida, i området under protesen. Det känns ibland som om något rör sig, hakar upp sig eller inte ligger stabilt inuti knät och under knät på laterart sida. Jag upplever även dessa obehag vid skakningar när jag sitter i rullstol eller bil.

Jag måste kontrollera varje rörelse och utföra den mycket långsamt och försiktigt, eftersom jag upplever att en felaktig eller hastig rörelse kan utlösa en upphakning eller ett obehagligt ryck. Det mest framträdande är inte nödvändigtvis stark smärta, utan den tydliga mekaniska känslan och osäkerheten vid rörelse.

Symtomen behöver bedömas mot bakgrund av den tidigare laterala tibiakondylfrakturen med dokumenterad kvarstående felställning (malunion), misstänkt eller dokumenterad LCL-skada samt den efterföljande PS-knäprotesoperationen.

Jag önskar att man utreder om symtomen kan bero på exempelvis instabilitet i knäleden, påverkan från tidigare benfelställning, förändringar i benet under tibiakomponenten, komponenternas läge eller rotation, eller annan mekanisk eller mjukdelsrelaterad orsak. Jag kan inte själv avgöra vad som orsakar känslan av att något rör sig under protesen.

Jag önskar en klinisk bedömning av knäts stabilitet och rörelseförlopp, särskilt kring 30 graders böjning, samt ställningstagande till kompletterande bilddiagnostik utifrån undersökningsfynden.

Vad skulle kunna orsaka känslan av att något rör sig under protesen?

Det finns flera möjliga förklaringar. Din beskrivning räcker inte för att avgöra vilken som är aktuell, men den ger konkreta frågor att undersöka.

KNEE REPLACEMENTS ALL ABOUT KNEE REPLACEMENTS WITH DR. GIRLING — Sports Medicine Associates of San Antonio | Orthopedic & Sports Medicine Specialists

1. Instabilitet kring cirka 30 graders böjning

Knät kan röra sig onormalt mellan protesdelarna när det passerar en viss vinkel. Instabilitet i mellanläget, så kallad mid-flexion instability, är en möjlig förklaring till att det känns annorlunda just där. Det kan inte fastställas utifrån symtomet ensamt.

Frontiers | Design of Porous Metal Block Augmentation to Treat Tibial Bone Defects in Total Knee Arthroplasty Based on Topology Optimization

Om benet under protesens underbensdel har förlorat benmassa, sjunkit eller förändrats kan det påverka stödet. Även lossning av själva komponenten eller en mindre fraktur kring protesen behöver övervägas när fynd och symtom talar för det. En känsla av rörelse bevisar dock inte att något är löst.

Knee Ligaments | The Main Ligaments of The Knee

Den laterala kollateralligamentsskadan och den tidigare frakturen är relevanta delar av din historia. Om knäts sidostabilitet är nedsatt kan rörelsen kännas osäker eller ryckig. Stabiliteten behöver undersökas kliniskt, även vid olika böjvinklar.

Fractures of the limbs: basic concepts for the emergency department | Radiología (English Edition)

Den tidigare frakturens läge och benets form kan påverka belastningen och knäts mekanik även efter protesoperationen. Därför bör man bedöma både protesen och den tidigare skelettskadan, inte bara titta på protesen isolerat.

Vad jag särskilt skulle vilja att ortopeden undersöker

  • Om knät har onormal sidledsrörlighet eller annan instabilitet kring 30 graders böjning.
  • Om det går att identifiera och reproducera upphakningen vid en försiktig klinisk undersökning.
  • Om jämförande röntgenbilder visar förändringar i benet eller protesens läge över tid.
  • Om DT är motiverad för att bedöma komponenternas rotation, benförhållandena kring protesen och eventuell benförlust eller fraktur. Vid misstanke om instabilitet kan även belastade helbensbilder och riktade stabilitetsundersökningar vara relevanta. Imaging After Total Knee Arthroplasty+1

Viktigt: Försök inte framkalla upphakningen upprepade gånger genom att böja eller vrida knät. Eftersom du beskriver tydlig rörelsebegränsning och en känsla av att något rör sig under protesen bör du kontakta ortoped för en skyndsam bedömning. Om knät plötsligt låser sig helt, du inte kan belasta benet eller det tillkommer kraftig svullnad, rodnad eller feber ska du söka akut vård.

En sak som kan hjälpa mig att precisera beskrivningen ytterligare är följande: När knät rycker till vid cirka 30 grader, känns det som att underbenet förskjuts i sidled, som att något hoppar eller klickar under protesen, eller som att rörelsen plötsligt tar stopp? Det går bra att beskriva det med egna ord även om du inte kan skilja mellan dessa känslor.

det är vänster ben. ex man försöker böja knä som när man ska ta ett steg. känns som att tibiabenet svänger hastig lite till vänster- laterart och efter kommer tillbaka. rörelse tar inte stop utan följer ej en rak mönster, en rak linje utan hoppar åt sidan

Det här förtydligar symtomet betydligt. Du beskriver inte främst att knät fastnar eller tar stopp, utan att underbenet tycks göra en plötslig rörelse åt utsidan när du böjer vänster knä, för att sedan återgå. Rörelsen följer alltså inte en jämn bana.

Det är en viktig skillnad när du ska beskriva problemet för en ortoped.

1. Så skulle jag formulera ditt symtom

Onormal sidoförskjutning av underbenet vid knäböjning – vänster knä

Rörelsen innebär inte att knät tar helt stopp, utan att underbenet inte följer en jämn och rak rörelsebana. Det känns som om det plötsligt hoppar åt sidan och sedan tillbaka. Detta ger en tydlig känsla av att knät inte rör sig stabilt eller kontrollerat.

Jag upplever även knakningar eller mekaniska förnimmelser på knäts laterala sida, i området under protesen. Symtomen gör att jag måste utföra rörelser mycket långsamt och försiktigt.

Mot bakgrund av tidigare lateral tibiakondylfraktur med malunion, tidigare LCL-skada och efterföljande PS-knäprotes önskar jag att man undersöker om det föreligger lateral instabilitet, onormal rörelse mellan protesens komponenter eller annan mekanisk avvikelse. Jag kan inte själv avgöra vilken struktur som orsakar rörelsen.

2. Vad kan orsaka att underbenet rör sig åt sidan och tillbaka?

What Causes Lateral Knee Pain?

Om knäts yttre stabiliserande strukturer, exempelvis LCL eller andra delar av mjukdelsbalansen, inte håller underbenet tillräckligt stabilt kan det röra sig onormalt i sidled. Det är en relevant möjlighet med din skadehistorik, men måste undersökas.

長者全關節置換手術  從評估到復康須知 - 消費者委員會

En PS-protes ersätter en del av korsbandens funktion, men garanterar inte att knät är stabilt i alla riktningar och böjvinklar. Komponenternas läge, rotation, mjukdelsbalans och andra mekaniska faktorer kan behöva bedömas.

Fractures of the limbs: basic concepts for the emergency department | Radiología (English Edition)

Den tidigare tibiakondylfrakturen och eventuell kvarstående felställning kan påverka belastningslinjen och knäts rörelsemönster. Det behöver bedömas tillsammans med protesens placering och benstödet under tibiakomponenten.

Det går inte att avgöra enbart genom känslan om det är själva tibia som förskjuts, om rörelsen kommer från knäleden eller om en annan struktur ger ett ryck. Men den återkommande sidoförskjutningen vid en bestämd böjvinkel är en konkret uppgift som ortopeden bör försöka undersöka och reproducera på ett säkert sätt.

3. En viktig fråga för att precisera riktningen

När du säger att underbenet svänger åt vänster/lateralt, menar du att:

  • A. Underbenet förskjuts åt utsidan i förhållande till lårbenet, som om knät plötsligt ger efter åt sidan.
  • B. Underbenet vrids runt sin egen längdaxel, så att foten plötsligt pekar mer utåt eller inåt.
  • C. Du känner ett hopp eller ryck under knäts yttre sida, men kan inte avgöra om hela underbenet förskjuts.

Du behöver inte testa eller provocera fram rörelsen för att svara. Välj det som bäst motsvarar vad du redan har märkt.

Om benet plötsligt försämras, knät låser sig helt eller du inte längre kan belasta det bör du söka akut bedömning. Annars motiverar den här typen av återkommande instabilitetskänsla en skyndsam ortopedisk bedömning.

Då är det alternativ C: du känner ett hopp eller ryck på knäts utsida, men kan inte säkert avgöra om hela underbenet förskjuts.

Det är en viktig observation. Du behöver inte själv kunna identifiera vilken struktur som rör sig — det är just det som den kliniska undersökningen ska försöka klarlägga.

Så här skulle jag beskriva det medicinskt

Vänster knä efter PS-protes: återkommande lateral mekanisk upphaknings-/ryckkänsla vid cirka 30° flexion. Vid böjning, exempelvis i rörelsen inför ett steg, upplevs ett plötsligt sidledes hopp eller ryck på knäts laterala sida, varefter rörelsen fortsätter. Det känns som att knät avviker från sin normala, jämna rörelsebana. Jag kan inte avgöra om fenomenet beror på faktisk förskjutning mellan ledens strukturer eller på en lokal mekanisk händelse. Samtidigt förekommer knakningar och en känsla av att något rör sig under protesens laterala del. Knät kan inte sträckas helt och flexionen är begränsad till cirka 90°. Rörelser måste utföras långsamt och försiktigt.

Varför detta är relevant

Med din tidigare laterala tibiakondylfraktur, dokumenterade malunion och LCL-skada bör man särskilt bedöma sidostabiliteten, rörelsen vid olika böjvinklar och förhållandet mellan protesen och det underliggande benet. Det går inte att avgöra utifrån känslan om orsaken är ligamentär instabilitet, protesmekanik, benförändringar eller något annat.

Eftersom du beskriver en återkommande mekanisk avvikelse och betydande funktionsbegränsning bör du be om en skyndsam ortopedisk bedömning. Undvik att upprepade gånger framkalla rycket för att testa det.

En sak är viktig att få med i dokumentationen: rycket uppstår vid en viss rörelsevinkel, men knät låser sig inte helt. Det skiljer din beskrivning från en klassisk låsning där rörelsen tar stopp.

skriv detta på ett snygt sätt utan att milda:skam för svensk ortopedi universitets sjukhus Karolinska- att jag som konditör kan se fel ställa hypoteser själv i stället för ortopeder på den högsta nivo, det kan ej betraktas anorlunda än mörklägning– villbara vara en patient inte detektiv, utredare, hypotesställare, jurist och mmm

När en patient med så omfattande ortopediska skador tvingas göra det arbete som borde utföras av vårdens medicinska experter, och relevanta frågeställningar gång på gång förblir outredda, är det svårt att betrakta situationen som något annat än en allvarlig brist i vårdens ansvarstagande – med en hantering som väcker frågor om mörkläggning.

Jag vill inte behöva vara detektiv, utredare, hypotesställare, bevisinsamlare, jurist och patientsäkerhetsexpert för att få min egen kropp och mina funktionsförluster tagna på allvar. Jag vill vara patient. Jag vill att ortopederna gör sitt arbete, undersöker de möjliga orsakerna, tar ansvar för sina bedömningar och ger mig tydliga medicinska svar.

Lägg till Karolinskas ansvar tydligare

Det är en skam för den svenska ortopedin att jag, som är konditor och inte läkare, själv ska behöva identifiera möjliga felställningar, formulera medicinska hypoteser och försöka få fram de utredningar som borde utföras av ortopeder på högsta specialistnivå vid Karolinska universitetssjukhuset.

Karolinska är inte vilket sjukhus som helst. Det är ett universitetssjukhus med ett särskilt ansvar för högspecialiserad vård, komplexa medicinska frågeställningar och patienter vars problem inte har kunnat lösas inom den ordinarie vården. När en patient med omfattande ortopediska skador, svår funktionsförlust och misstänkta mekaniska komplikationer vänder sig dit, måste man kunna förvänta sig en självständig, grundlig och professionell bedömning – inte att patienten själv ska behöva identifiera vad som kan vara fel och kämpa för att få sina hypoteser prövade.

Karolinskas ansvar kan inte reduceras till att ta emot remisser, hänvisa till tidigare bedömningar och avsluta ärenden utan att de relevanta medicinska frågeställningarna faktiskt blir utredda. Ett universitetssjukhus måste kunna förklara vilka möjliga orsaker som har övervägts, på vilka medicinska grunder ytterligare undersökningar bedömts obehövliga och hur man har säkerställt att allvarliga mekaniska problem inte förbises.

När jag själv tvingas analysera felställningar, jämföra undersökningsfynd, formulera differentialdiagnoser och försöka få till stånd undersökningar som borde bedömas av specialistkompetensen, har vårdens ansvar i praktiken förskjutits över på patienten. När detta sker trots upprepade försök att få hjälp, och relevanta frågeställningar förblir obesvarade, väcker det allvarliga frågor om ansvarstagande, transparens och patientsäkerhet. Hanteringen ger mig anledning att ifrågasätta om något i praktiken hålls utanför granskning – en situation som för patienten kan framstå som en mörkläggning.

Jag vill inte behöva vara detektiv, utredare, hypotesställare, bevisinsamlare, jurist och patientsäkerhetsexpert för att få min egen kropp och mina funktionsförluster tagna på allvar. Jag vill vara patient. Jag vill att Karolinska tar det ansvar som följer med dess specialistuppdrag: att göra en självständig medicinsk bedömning, pröva relevanta förklaringar, motivera sina beslut och säkerställa att viktiga frågor inte lämnas obesvarade.

Det är inte patientens uppgift att utreda varför vården inte utreder. Och det är inte värdigt ett universitetssjukhus att låta en svårt funktionsnedsatt patient ensam bära ansvaret för att försöka förstå vad som har hänt med hennes kropp.

jag skriver nu till Kiku Pukk Härenstam Karolinska högsta shefen på registrator. kan du skriva allt detta bara i en endaste stycke för jag vill skiva mera text, detta stycke ska vara en avslutning bara och nu känns förlångt


Det är en skam för svensk ortopedi att jag, som är konditor och inte läkare, själv ska behöva identifiera möjliga felställningar, formulera medicinska hypoteser och kämpa för att få relevanta undersökningar utförda vid Karolinska universitetssjukhuset. Jag vände mig till ett av landets främsta universitetssjukhus för att få hjälp med komplexa ortopediska problem – inte för att tvingas bli detektiv, utredare, hypotesställare, bevisinsamlare och jurist för att försöka förstå vad som har hänt med min egen kropp. Karolinska måste ta ansvar för att relevanta medicinska frågeställningar bedöms självständigt, att beslut motiveras medicinskt och att allvarliga möjliga orsaker inte lämnas outredda. När detta ansvar i stället tycks hamna på patienten väcker det djupgående frågor om ansvarstagande och patientsäkerhet, och hanteringen ger mig en känsla av att sanningen riskerar att döljas. Jag vill inte vara utredare av min egen vårdskada – jag vill vara patient och få den medicinska hjälp jag behöver.

centrala problemet och kärnan i hela mitt fall: det saknas relevant, högspecialiserad radiologi eftersom de svenska ortopederna vägrar att bevilja den. / är det bra att skriva detta

Ja, det är en mycket viktig formulering eftersom den pekar ut vad du anser vara kärnproblemet i hela ärendet. Jag skulle dock göra den något mer precis och svårare att avfärda genom att skilja mellan det dokumenterade förhållandet och din slutsats om varför undersökningarna inte har utförts.

Mitt förslag:

kolla

Varför jag föredrar den här versionen: Den är fortfarande skarp, men den fokuserar på det som Karolinskas högsta chef behöver förhålla sig till: vilken utredning som saknas, att du upprepade gånger har begärt den och att viktiga medicinska frågor fortfarande är obesvarade.

Jag skulle vara försiktig med att skriva att svenska ortopeder vägrar som ett generellt påstående. Det är starkare att beskriva de konkreta besluten i ditt fall. Om du har dokumenterade avslag kan du hänvisa direkt till dem. Då blir kritiken tydligare och mer underbyggd.

kolla om detta stämmer: Nej, ett nytt eller kvarstående valgus efter en posterior‑stabiliserad (PS) knäprotes räknas inte som “normalt” specielt i komlexa fal när den ska åtgärda en tibiakondylfraktur som läkte i flera grava felllställningr( nedpresning, diastas. laterat sidoförskjutning på 1cm mm) . Det betraktas i litteraturen som en form av postoperativ instabilitet, särskilt varus–valgus‑instabilitet i sträckning. vad är valgu i sträckning

Vad betyder ”valgus i sträckning”?

Valgus betyder att knät vinklas inåt i förhållande till benets längdaxel, så att underbenet avviker utåt i förhållande till lårbenet. I sträckning betyder att man bedömer knät när det är helt eller nästan helt rakt, vanligtvis vid ungefär 0° böjning.

File:The difference between normal knee and valgus knee.png - Physiopedia
Varus Knee Stress Test | Physio Courses

Knee Pain in Adults and Adolescents: The Initial Evaluation | AFP

6

Det är viktigt att skilja mellan två saker:

  • Valgusfelställning: benet har en synlig vinkelavvikelse när du står eller belastar benet.
  • Varus–valgus-instabilitet: knät har onormalt mycket sidledsrörlighet när en undersökare försiktigt belastar det inåt eller utåt. Det kan finnas även om benet inte ser tydligt felställt ut.

Ett knä kan alltså stå i valgus utan att vara instabilt, och det kan vara instabilt utan en stor synlig valgusvinkel.

Stämmer ditt påstående?

Delvis, ja – men en viktig medicinsk skillnad behöver göras. Litteraturen stöder att felställning och varus–valgus-instabilitet kan förekomma efter knäprotesoperation och att detta behöver utredas. Däremot är det inte korrekt att automatiskt likställa kvarstående valgus med instabilitet.

En evidensbaserad översikt om instabilitet efter total knäprotes beskriver bland annat följande orsaker: otillräcklig korrigering av en tidigare felställning, felaktig komponentposition, obalans i ledbanden och instabilitet i sträckt läge.

Vad innebär det i ditt fall?

  • Kvarstående eller nytillkommen valgus: behöver bedömas utifrån hur stor felställningen är, benets belastade mekaniska axel och proteskomponenternas läge. Valgus är inte automatiskt ett bevis på att protesen är instabil.
  • Varus–valgus-instabilitet i sträckning: innebär att knät har onormal sidledslaxitet när det är helt eller nästan helt rakt. Det bedöms kliniskt genom riktade stabilitetstester.
  • Din tidigare tibiakondylfraktur: den uppgivna nedpressningen, diastasen och sidoförskjutningen på cirka 1 cm är relevanta omständigheter. De gör det viktigt att bedöma hur den läkta frakturen, benets mekaniska axel, ledbanden och protesen samverkar. De bevisar däremot inte i sig att protesen är felaktigt placerad eller instabil.

Litteraturen beskriver också mid-flexion-instabilitet, alltså instabilitet när knät är böjt en bit, exempelvis runt 30°. Det är särskilt relevant att undersöka med tanke på din beskrivning av ett lateralt ryck eller hopp vid ungefär den vinkeln.

Så skulle jag formulera ditt påstående

Kvarstående eller nytillkommen valgusfelställning efter en posteriorstabiliserad (PS) knäprotes kan inte utan vidare betraktas som ett normalt eller betydelselöst fynd, särskilt inte i ett komplext fall där protesen har satts in efter en tibiakondylfraktur med dokumenterade eller misstänkta kvarstående felställningar, däribland nedpressning, diastas och lateral sidoförskjutning. Kvarstående felställning och misstänkt varus–valgus-instabilitet i sträckning eller instabilitet vid cirka 30° flexion är skilda men potentiellt relaterade problem som behöver bedömas. I mitt fall bör därför benets belastade mekaniska axel, frakturens läkta läge, proteskomponenternas position och rotation samt knäledens stabilitet utredas innan de mekaniska orsakerna kan anses tillräckligt klarlagda.

Min bedömning: Den här formuleringen är medicinskt mer hållbar än att kategoriskt slå fast att valgus i sig är postoperativ instabilitet. Den riktar uppmärksamheten mot det centrala: att felställning och instabilitet måste bedömas var för sig och tillsammans, mot bakgrund av din tidigare fraktur och dina nuvarande mekaniska symtom.

vad inefattar mörklägning inom svensk vård

Inom svensk vård är ”mörkläggning” inte en särskild juridisk term med en enda fast definition. Det är ett allvarligt uttryck som vanligtvis innebär att någon medvetet försöker dölja, undanhålla eller förvränga information om vad som har hänt. Det är viktigt att skilja mellan avsiktligt döljande och allvarliga brister i utredning, dokumentation eller ansvarstagande.

Vad kan mörkläggning inom vården innebära?

SituationVad det kan innebära
Medvetet undanhållande av informationAtt avsiktligt hålla tillbaka relevanta uppgifter om en misstänkt vårdskada eller ett behandlingsförlopp.
Manipulation av journaluppgifterAtt medvetet ändra eller förvanska journaluppgifter eller skapa en missvisande bild av vad som hänt. En journalrättelse i sig är däremot inte mörkläggning.
Undanhållande av relevanta fyndAtt medvetet utelämna betydelsefulla undersökningsresultat eller information när händelseförloppet granskas.
Underlåtenhet att utredaAtt inte utreda en misstänkt vårdskada eller risk för vårdskada på ett tillräckligt sätt. Det är en allvarlig patientsäkerhetsfråga, men bevisar inte i sig avsiktlig mörkläggning.
Att avfärda relevanta frågeställningar utan tydlig motiveringAtt inte ge begripliga medicinska skäl för varför en viss undersökning eller utredning bedömts obehövlig. Det kan väcka frågor om kvalitet och ansvar, men är inte automatiskt mörkläggning.
Att dölja eller tona ned en avvikelseAtt medvetet försöka förhindra att en allvarlig händelse blir känd eller granskas.

Vårdgivare har skyldighet att utreda händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada. Allvarliga vårdskador och risker för sådana ska anmälas till IVO enligt lex Maria.

Utifrån det du har beskrivit finns det flera konkreta frågor som du kan begära svar på:

  • Varför har den riktade radiologiska utredning du efterfrågat inte genomförts?
  • På vilka medicinska grunder har man bedömt att ytterligare undersökningar inte behövs?
  • Hur har möjliga mekaniska orsaker till din uttalade funktionsförlust bedömts om rotationsförhållanden och belastad benaxel inte har undersökts med de metoder du efterfrågar?
  • Hur har dina uppgifter, tidigare undersökningsfynd och invändningar vägts in i besluten?
  • Har det gjorts en dokumenterad bedömning av om det finns en misstänkt vårdskada och behov av vidare utredning?

Det avgörande är skillnaden mellan att vården har brustit och att vården avsiktligt har mörklagt något. Det första kan ibland beläggas genom journaler, beslut och uteblivna åtgärder. Det andra kräver normalt ytterligare stöd för att visa att information medvetet har dolts eller förvanskats.

En skarp formulering som du kan använda

Jag ifrågasätter inte enbart enskilda medicinska beslut, utan även hur de har fattats, motiverats och följts upp. När relevanta medicinska frågeställningar förblir obesvarade, efterfrågad diagnostik uteblir och det saknas tydliga förklaringar till varför möjliga mekaniska orsaker inte har utretts, uppstår allvarliga frågor om transparens, ansvarstagande och patientsäkerhet. Jag begär därför att Karolinska klargör vad som faktiskt har utretts, vilka medicinska överväganden som har gjorts och varför centrala frågor fortfarande saknar svar. Den samlade hanteringen väcker hos mig en allvarlig misstanke om att viktiga omständigheter riskerar att förbli dolda. Den misstanken måste bemötas med en saklig, självständig och transparent granskning.

Den här formuleringen är kraftfull eftersom den inte påstår att mörkläggning redan är bevisad, men tydligt kräver att Karolinska bemöter de omständigheter som gett upphov till din misstanke.

Jag förstår hur du resonerar: du upplever att den riktade radiologiska utredningen är den avgörande pusselbiten i ditt fall. Om man undersökte protesernas rotation, benets belastade mekaniska axel och eventuella benförändringar kanske man skulle kunna hitta en förklaring till din svåra funktionsförlust – och därefter bedöma om det finns något att behandla.

Men det finns en viktig skillnad: att en undersökning inte beviljas kan vara en brist i vården, men det bevisar inte i sig att vården försöker dölja en skada. För att bedöma om vården har handlat fel behöver man granska vilken undersökning som efterfrågades, varför den var medicinskt motiverad, hur vården motiverade sitt beslut och vilka konsekvenser beslutet fick.

1. När kan utebliven radiologi vara ett tecken på att vården gjort fel?

Det blir särskilt relevant när flera omständigheter sammanfaller:

  1. Det finns konkreta kliniska skäl att misstänka ett problem. Exempelvis uttalad felställning, instabilitet, kraftigt försämrad belastningsförmåga eller mekaniska symtom efter en operation.
  2. Det finns en riktad undersökning som kan besvara den obesvarade frågan. Exempelvis belastad helbensröntgen för benets mekaniska axel eller en särskilt utförd DT för att mäta proteskomponenternas rotation.
  3. Undersökningen har inte genomförts och det saknas en tillräckligt tydlig medicinsk förklaring till varför. En läkare får avstå från en undersökning, men beslutet bör vara medicinskt motiverat.
  4. Den uteblivna utredningen kan ha påverkat vården. Exempelvis genom att en behandlingsbar komplikation inte upptäcks, att rätt behandling fördröjs eller att patienten fortsätter att lida i onödan.

Socialstyrelsen anger att en vårdskada kan omfatta lidande som hade kunnat undvikas genom adekvata åtgärder, även när vård som borde ha getts inte blev av. Det är alltså inte nödvändigt att en felaktig operation eller ett felaktigt beslut redan har bevisats för att det ska finnas en relevant patientsäkerhetsfråga.

2. Hur detta kan vara relevant i just ditt fall

Utifrån det du har berättat finns det flera konkreta frågor som förtjänar en självständig medicinsk bedömning.

A. Protesernas rotation

Du har beskrivit en tidigare tibiakondylfraktur, kvarstående felställning och uttalade mekaniska symtom efter knäprotesoperationen. En särskilt planerad DT-undersökning kan, beroende på protokoll och bildkvalitet, hjälpa till att bedöma rotationsläget hos lårbens- och skenbenskomponenten.

B. Benets belastade mekaniska axel

En helbensröntgen i stående kan visa hur höft, knä och fot ligger i förhållande till varandra under belastning. Den besvarar en annan fråga än en DT som mäter rotation.

C. Benet under protesen och möjliga mekaniska komplikationer

Riktad bilddiagnostik kan behövas om det finns misstanke om exempelvis benförändringar, sättning eller annan komplikation. Vilken metod som är lämplig beror på den konkreta frågeställningen och tidigare bildfynd.

Det viktiga är att dessa undersökningar inte är utbytbara. En vanlig röntgenbild kan ge värdefull information men besvarar inte automatiskt alla frågor om rotation, stabilitet eller benstruktur.

Om dessa frågor aldrig har utretts tillräckligt är det därför rimligt att ifrågasätta om de medicinska slutsatserna har tillräckligt underlag. Däremot kan man inte ännu dra slutsatsen att en viss skada säkert skulle synas eller bevisas vid en viss undersökning. Inte heller kan man förutsätta att ett fynd skulle innebära att en operation eller annan åtgärd är möjlig.

3. När blir det fråga om mörkläggning?

Här behöver man skilja mellan tre nivåer:

NivåVad som behöver kunna visas
Möjlig brist i vårdenEn relevant undersökning kan ha utelämnats trots medicinska skäl.
Möjlig vårdskadaDen uteblivna utredningen eller vården kan ha lett till undvikbart lidande, skada eller försämring.
Misstanke om avsiktlig mörkläggningDet finns ytterligare omständigheter som tyder på att information medvetet har dolts, förvanskats eller undanhållits.

Den första nivån kan vara tillräcklig för att begära en granskning. Vårdgivaren har skyldighet att utreda händelser som har medfört eller kunnat medföra en vårdskada.

För den tredje nivån krävs mer än att undersökningar har nekats upprepade gånger. Exempelvis skulle dokumentation som visar att någon känt till ett betydelsefullt fynd men medvetet dolt det kunna vara relevant. Man behöver inte avstå från att uttrycka misstanke, men det är viktigt att inte presentera avsiktligt döljande som ett bevisat faktum när underlaget ännu inte visar det.

4. Så skulle jag formulera kärnan till Karolinskas högsta chef

Jag ser den uteblivna, riktade radiologiska utredningen som en central fråga i hela mitt fall. Trots min uttalade funktionsförlust, mina mekaniska symtom och min tidigare tibiakondylfraktur med kvarstående felställning har jag inte fått den utredning som jag efterfrågat för att klarlägga benets belastade mekaniska axel, proteskomponenternas rotation och möjliga mekaniska komplikationer. Jag kan inte på förhand hävda vad undersökningarna skulle visa, men just därför behöver de medicinska frågeställningarna bedömas på ett adekvat sätt i stället för att lämnas obesvarade. Om en behandlingsbar komplikation finns riskerar den annars att förbli oupptäckt och min funktionsförlust att fortsätta utan att orsaken klarläggs. Jag begär därför en självständig medicinsk bedömning av vilka riktade undersökningar som behövs och en tydlig, medicinskt motiverad förklaring om de bedöms obehövliga. Det är denna återkommande frånvaro av diagnostisk klarläggning, trots mina upprepade försök att få hjälp, som gör att jag ifrågasätter om mitt fall har utretts tillräckligt och som väcker min allvarliga oro för patientsäkerheten.

Min slutsats

Du behöver inte bevisa att läkarna medvetet har dolt något för att ha en saklig grund att begära granskning. Den starkaste utgångspunkten är att visa vilka konkreta diagnostiska frågor som fortfarande är obesvarade, varför de är relevanta och hur vården har motiverat att inte utreda dem.

Om en oberoende specialist sedan bedömer att undersökningarna var medicinskt motiverade och att de borde ha genomförts tidigare, blir det ett betydligt starkare underlag för att bedöma om vården har brustit. Och om bilddiagnostiken visar en mekanisk komplikation kan det ge ett nytt underlag för att bedöma orsak, behandlingsmöjligheter och eventuell vårdskada.

jämförelse min brev och ferenc remis efteråt

Nu går det att göra en betydligt skarpare jämförelse. Jag kommer att vara kritisk även mot ditt eget brev, eftersom det är viktigt att skilja mellan vad du faktiskt begärde, vad Schneider tog med i remissen och vad Wedin sedan verkligen bedömde.

Min viktigaste iakttagelse är denna: ditt brev handlade om mer än proteslossning. Du tog upp den tidigare tibiakondylfrakturens kvarstående felställning, vad som faktiskt korrigerades vid protesoperationen, benets bärighet, instabiliteten, behovet av ytterligare bilddiagnostik och vem som kunde bedöma en eventuell komplicerad revision.

1. Ditt brev jämfört med Schneiders remiss

Fråga i ditt brevVad som kom med i remissen till WedinMin kritiska bedömning
Den tidigare frakturen och kvarstående felställningFrakturen beskrivs som orsak till posttraumatisk artros.Bakgrunden kom med, men inte hela din konkreta fråga: om felställningen faktiskt korrigerades och om kvarstående deformitet påverkar funktionen.
Depression cirka 6 mm och felställning cirka 1 cm enligt DT 2023-10-09Remissen nämner tibiakondylfrakturen, men inte dessa mätvärden i den remisstext vi har.De konkreta fynden som du hänvisade till fördes inte uttryckligen vidare i den texten. Det försvårar att se om Wedin ombads bedöma deras betydelse.
Vad som faktiskt avlägsnades eller korrigerades vid protesoperationenIngen uttrycklig fråga om hur mycket ben som avlägsnades eller om frakturdeformiteten korrigerades.En central fråga i ditt brev saknas som uttrycklig frågeställning i remissen.
Svår smärta och att benet inte bär vid belastningSmärta och svår rehabilitering beskrivs; remissen anger att du inte återhämtat dig som förväntat.En viktig del kom med, men den specifika uppgiften om funktionell kollaps vid belastning framgår inte tydligt.
Instabilitet och avsaknad av främre korsbandRemissen nämner avancerad instabilitet.Instabiliteten kom med på en övergripande nivå. Däremot specificeras inte i remissen vilka ligamentfynd som skulle granskas eller hur de relaterar till protesvalet.
Varför du nekats ytterligare undersökningarIngen tydlig fråga om tidigare avslag på undersökningar.Din kritik av den tidigare utredningen blev inte en uttrycklig frågeställning i remissen.
Om rekonstruktiv kirurgi eller komplex revision behövsSchneider begär second opinion och eventuell åtgärd, och skriver att kliniken saknar kompetens för knäprotesrevision.Denna del fördes vidare i sak. Det är viktigt: remissen bad inte enbart om en kontroll av om protesen var lös.
Begäran om remiss till specialistcentrumRemissen gick till en specialist för second opinion och eventuell åtgärd.Den praktiska begäran om specialistbedömning fick genomslag, även om det inte betyder att alla frågor i ditt brev följde med.

Delresultat: Remissen återgav flera viktiga delar av din situation, men den omformade ett brett problem med tidigare fraktur, möjlig kvarstående deformitet, belastningssvårigheter och behov av rekonstruktiv bedömning till en remiss där frågan om proteslossning står särskilt tydligt.

Det är en relevant skillnad. Men för att slå fast att Schneider medvetet utelämnade något behöver man veta exakt vilken information han hade tillgång till, vad som bifogades och vad som eventuellt stod i andra delar av remissen.

2. Ditt brev jämfört med Wedins bedömning

Här är den viktigaste granskningen: även om en fråga inte stod ordagrant i remissen kan Wedin ändå ha haft möjlighet att uppmärksamma den under sin bedömning. Därför behöver vi skilja mellan vad han faktiskt skrev, vad han drog för slutsats och vad som inte framgår.

Din fråga eller invändningVad Wedin dokumenteradeKritisk slutsats
Var den tidigare frakturens felställning verkligen korrigerad?Han dokumenterade inte någon uttrycklig analys av hur frakturdeformiteten hade hanterats vid operationen.Den frågan besvaras inte uttryckligen i den anteckning vi har.
Kan kvarstående strukturell deformitet förklara problemen?Han skrev att protesen såg bra ut på röntgen och att DT inte visade tecken på lossning.Det utesluter inte automatiskt alla andra mekaniska orsaker. Det framgår inte att den tidigare frakturens geometri analyserades särskilt.
Varför kan du inte belasta benet normalt?Han noterade långvarig smärta, svår funktionsproblematik och att du kom i rullstol.Besvären dokumenterades, men anteckningen visar inte att orsaken till den uttalade funktionsförlusten blev klarlagd.
Finns ligamentrelaterad instabilitet?Han fann ingen patologisk sidolaxitet vid den kliniska undersökningen. Han skrev också att frågan om PS-protesens lämplighet inte kunde bekräftas vid undersökningen.Han gjorde alltså en stabilitetsbedömning. Det vore fel att säga att han helt ignorerade frågan. Däremot framgår inte hur tidigare uppgifter om ligamenten vägdes in eller om den kliniska undersökningen ansågs tillräcklig för att besvara hela frågan.
Behövs ytterligare DT, MR eller annan utredning?Han bedömde att ytterligare ortopedisk undersökning inte var indicerad.Slutsatsen är tydlig, men den dokumenterade motiveringen visar inte uttryckligen hur rotation, belastad benaxel eller kvarstående frakturdeformitet hade värderats.
Vem kan bedöma en komplex revision?Han rekommenderade ingen ytterligare ortopedisk åtgärd och avslutade utan planerad uppföljning.Resultatet blev att den efterfrågade specialistbedömningen inte ledde till fortsatt ortopedisk utredning. Det betyder inte i sig att bedömningen var felaktig, men motiveringen för att stanna där är en rimlig granskningsfråga.

3. Den särskilt viktiga skillnaden: tre olika frågor blandades ihop

Jag tycker att detta är den starkaste punkten i din dokumentation.

Fråga A: Är knäprotesen lös?

Wedin hänvisade till DT utan tecken på lossning. Detta är den fråga som besvarades tydligast.

Fråga B: Finns kvarstående strukturella eller mekaniska problem trots att protesen inte är lös?

Det gäller exempelvis tidigare frakturdeformitet, rotation och benets mekaniska axel. Det framgår inte tydligt av anteckningen hur dessa frågor bedömdes.

Fråga C: Vad förklarar din svåra funktionsförlust, och behöver den utredas vidare?

Du beskrev mycket stora belastningssvårigheter och långvariga besvär. Wedin dokumenterade dem, men bedömde att ytterligare ortopedisk utredning inte behövdes.

Det går alltså inte att dra slutsatsen att en protes som inte visar tecken på lossning också har rätt rotation, att benets belastade axel är korrekt eller att den gamla frakturdeformiteten saknar betydelse. Samtidigt kan man inte dra motsatt slutsats utan relevanta undersökningar.

Det är just därför det är rimligt att fråga om rätt problem utreddes innan den ortopediska utredningen avslutades.

4. Var ditt eget brev tillräckligt tydligt?

Här vill jag också vara självkritisk å dina vägnar.

Ditt brev är starkt när det gäller att beskriva hur allvarligt du upplever tillståndet och vilka svar du saknar. Du ställer flera konkreta frågor om operationen, frakturen, benunderlaget och möjligheten till rekonstruktion.

Men det finns tre svagheter i brevets form:

  • Du presenterar vissa slutsatser som redan fastställda. Exempelvis att den strukturella skadan inte åtgärdades och att detta är den direkta orsaken till det nuvarande tillståndet. Det kan vara din välgrundade misstanke, men den behöver skiljas från vad operationsberättelsen och bilddiagnostiken faktiskt bevisar.
  • Flera olika frågor ligger i samma brev. Vad som gjordes vid operationen, om tidigare utredning var tillräcklig, varför du inte kan belasta och vem som ska bedöma revision är närliggande men skilda frågor. En remittent kan välja att koncentrera sig på en av dem.
  • Den centrala frågan om rotation och hela benets mekanik är inte lika uttrycklig som frågan om frakturdeformiteten. Om du ville att Wedin skulle bedöma hela kedjan höft–knä–fot, hade det varit bra om just det stod som en separat frågeställning i remissen.

Detta gör inte dina frågor irrelevanta. Det hjälper oss däremot att se var frågorna kan ha tappats bort när ditt brev omvandlades till en medicinsk remiss.

5. Vad jag anser är starkast att begära granskning av

Jag skulle inte börja med att hävda att Wedin måste ha gjort fel eller att Schneider avsiktligt utelämnade information. Jag skulle rikta granskningen mot tre dokumenterbara frågor:

  1. Remissens avgränsning: Varför angavs proteslossning som huvudfråga när ditt brev även gällde den tidigare frakturdeformiteten, belastningssvårigheterna och behovet av en komplex rekonstruktiv bedömning?
  2. Bedömningens omfattning: Hur bedömdes de kvarstående mekaniska frågeställningarna innan Wedin kom fram till att ytterligare ortopedisk utredning inte var indicerad?
  3. Beslutet att avsluta vården: På vilka grunder avslutade Schneider därefter det ortopediska ärendet, och hur säkerställdes att de centrala frågorna hade blivit tillräckligt bedömda?

En sak behöver jag dock vara tydlig med: du har här klistrat in brevet till Schneider och verksamhetschefen. För att avgöra om Wedin skrev om det du önskade behöver jag också jämföra med det andra brevet till verksamhetschefen, om det innehöll andra eller mer specifika önskemål. Jag vill inte tillskriva det brevet innehåll som jag inte har sett.

Min preliminära slutsats är att remissen ledde till en faktisk second opinion, men att det inte tydligt framgår att alla de frågor du tog upp i ditt brev blev uttryckliga bedömningsfrågor. Den mest hållbara kritiken är därför inte att ingen bedömning gjordes, utan att det behöver klarläggas om bedömningen omfattade hela det mekaniska problem du bad vården ta ställning till – och varför ytterligare utredning avvisades trots den uttalade funktionsförlusten.